Vildsvin
För längesedan fanns vildsvin som ett naturligt inslag i våra skogar men på 1700-talet sköts de sista vilda djuren och de som återstod var de som fanns i hägn. Numera finns fasta stammar i södra delen av landet. Vildsvinet är ett flockdjur, som strövar inom bestämda revir. Flockarna består i regel av suggor med kultingar och några yngre suggor. Gamla galtar är enstöringar, medan de yngre galtarna bildar tillfälliga grupper. Vildsvinet är allätare, men tycker bäst om bok- och ekollon. Med sitt spetsiga tryne och sina kraftiga betar, bökar det omkring i jorden på jakt efter något ätbart.
Förekomst av vildsvin i våra skogar har skapat rykten och skräck om vildsvinets farlighet. Men ett normalt friluftsliv bör inte innebära att man riskerar att drabbas av en attack från ett vildsvin. Däremot bör man vara försiktig när man ser kultingar, suggan kan försvara sina små, om hon tror att de är hotade. Vildsvinet är ett sävligt och skyggt djur, som normalt undviker kontakt med människan. Spontana utfall mot människor är ovanliga, men hundar upplevs som hotfulla för vildsvinen, kanske för dess koppling till vargen som är svinets naturliga fiende. Det är alltså viktigt att ha kontroll på hunden i naturen.
Jakt
Regler om jakt finns bland annat i jaktförordningen (SFS 1987:905). Där står bland annat om jakttider för olika djurslag samt när och hur "skyddsjakt" får bedrivas. Observera att det är polisen som har tillsyn över hur jakt bedrivs! För att skjuta i tätort krävs polisens tillstånd. Den allmänna jakttiden på vildsvin är mellan den 16 april och den 15 februari. Sugga som åtföljs av smågrisar är dock fredad hela året. Årsungar får jagas hela året. Cirka 20 000 svin fälls årligen. Vildsvin har en längre allmän jakttid än något annat klövvilt, bland annat för att begränsa ökningen av antalet vildsvin. Dessutom finns omfattande möjlighet till skyddsjakt för jordbruket och trädgårdsnäringen.
