100 år av service

Serviceförvaltningen är en av Mölndals stads 10 förvaltningar. Inom deras ansvar ligger bland annat skolmat, lokalvård och vaktmästeri. Som en del av jubileumsfirandet har förvaltningen sammanställt information om hur deras arbetsområden såg ut för 100 år sedan och hur de har utvecklats sen dess.

Foto från 1930 på kvinnor som polerar stolar.

(CC BY-SA)

Lokalvård för 100 år sedan

I början av 1900-talet var det fortfarande självklart att det var kvinnorna som städade. Rika familjer hade ofta hembiträden medan de fattiga fick städa både hos andra och sig själva.

Kopplingen mellan smuts och ohälsa

Medvetenheten om kopplingen mellan smuts och ohälsa ökade under början av 1900-talet. Det skulle dock dröja flera decennier innan kunskapen om hygienens effekt på folkhälsan nådde ut till alla, framför allt till landsbygden.

Myndigheterna satsade stort på att utbilda folket

För att få bukt med smutsen i hemmen genomfördes statliga informationskampanjer. Städtipsen var mycket nitiska, bland annat propagerades det för solljus, öppna fönster och tunna gardiner. Madrasser och mattor skulle kånkas ut för att vädras, luftas och piskas.

Den som hade flugsmuts i sidenlampskärmen uppmanades att sprätta upp sidenet och tvätta tyget med tvålflingor och vatten.

Kemikalier och redskap

Städutrustningen i början av förra seklet var enkel med moderna mått mätt. En hink och trasa räckte långt, ett avklippt lakan eller ett gammalt klädesplagg fick fungera som trasa.

Golven städades med knäskurning med trasa och rotborste. Trägolv skurades ofta med lut, ett starkt frätande medel, för att hindra att vägglöss och andra skadeinsekter fick fäste mellan trätiljorna på väggar och golv. Övrig inredning städades ofta med tvålflingor eller ättika.

Tvättmaskinen

Tvättmaskinen uppfanns redan vid sekelskiftet, men de flesta tvättade långt in på 1900-talet genom att koka sina kläder och lakan.

Strykjärnet

Strykjärn användes redan under tidigt 1900-tal, men innan elektriciteten kom till hemmen värmde man upp dessa med koks.

Dammsugaren

En stor förändring skedde när maskiner som underlättade städningen kom, som dammsugaren. Dammsugaren från Electrolux slog igenom på 1920-talet, och fick smeknamnet ”limpan” i folkmun.

Städningens betydelse för framtiden

Mycket är sig likt än i dag, idealbilden av det perfekta hemmet kvarstår och fortfarande är det kvinnorna som städar mest. Men nuförtiden är det ovanligt att någon är hemma på heltid eller ens har tid att piska mattor. I stället anlitar allt fler en städfirma för delar av städningen.

Gammalt svartvitt foto på vaktmästaren på Skansen Maj.

Vaktmästare, 1950-tal. (CC BY-NC)

Vaktmästeri för 100 år sedan

Vaktmästare är ett yrke som har funnits länge och blev vanligt inom skolan i slutet på 1800-talet. Det var inte ovanligt att det upprättades en vaktmästarbostad ihop med skolhuset. Flera av de skolor i Mölndal som byggdes på detta sätt uppfördes under tidigt 1900-tal, bland annat Krokslättsskolan, Trädgårdsskolan, som är nuvarande Kvarnbyskolan, samt Hällesåkersskolan.

Runt 1922 fanns det fyra heltidsanställda vaktmästare vid stadens folkskolor. I de mindre centrala delarna av Mölndal kombinerade kyrkvaktmästaren sitt yrke med att vara skolvaktmästare. Om de var skötsamma anställdes de på fem år i taget. Lönen var under tidigt 1900-tal cirka 250 kronor per år för den kombinerade tjänsten och betalades ut en gång i kvartalet. I vaktmästarens sysslor ingick bland annat uppvärmning av skolhuset, städa och rengöra salarna ordentligt samt se till att tamburen och att gårdsplanen hölls i ordning.

Arbetsdagen startade tidigt på morgonen med att värma upp skolhuset för att hinna få upp lite värme innan eleverna och lärarinnan började sin undervisning. Skolorna värmdes upp genom att elda med ved, kol eller koks i skolhusets panna eller kamin. Det var inte ovanligt att en del av vaktmästartjänsten även innebar att hämta de barn som uteblev från skolgången.

Skolmåltider för 100 år sedan

För 100 år sedan bestod en skolmåltid i bästa fall av smörgås och mjölk. Från 1909 kan man läsa en skrivelse från Fässbergs kommunalförenings Hjälpkommitté där det framställdes en begäran om att skolrådet ”måtte upplåta skolkökets lokaler för bespisning av undernärda och fattiga barn”. Inte förrän 1944 beslutade skolstyrelsen att servera lagad mat, något som förverkligades våren 1946. Det gällde då endast barn som inte kunde gå hem under frukostrasten som varade en timma. 1963 kunde en veckomatsedel se ut så här:

Måndag: Ugnspannkaka med lingon
Tisdag: Grönsakssoppa, fruktsoppa, ostsmörgås
Onsdag: Stuvade fiskbullar, persilja, potatis
Torsdag: Vitkål med fläsklägg, potatis
Fredag: Leverstuvning med potatis

År 1928 anslogs 2000 kronor till barnbespisning, år 1932 7000 kronor och 1944 cirka 18 000 kronor. Kostnaden per barn var 39,9 öre år 1932. Idag, 110 år, senare är kostnaden cirka 7,50 kronor.

Foto på Gamla Torget i Mölndal.

Kvarnbygatan 43, Mölndal. (CC BY-SA 3.0)

Kontakt med kommunen för 100 år sedan

När Mölndals stad bildades 1922 kunde invånarna vända sig till det gamla stadshuset för att komma i kontakt med representanterna för kommunen. Där fick man gå till kansliet som bemannades av en kanslist. Annars kunde man vända sig direkt till olika kontor i kommunen, som exempelvis drätselkontoret och socialvårdsbyrån.

Under de 100 åren som har gått har Mölndalsborna kunnat nå kommunens styrande och tjänstemän genom olika receptioner för de olika förvaltningarna, men även via olika former av telefonväxlar.

Idag jobbar kommunen med ”en väg in” som innebär att invånarna ska använda en kanal in för att få svar på sina frågor eller nå tjänstemän i kommunen. Utöver det så kan man få hjälp på plats genom att komma till Besöksytan i vårt Stadshus.

Källor:

  • Danvik, Sven, Mölndal 1946
  • Hillerström, Gunnar, Skolor i Kållered 1987
  • Hillerström, Gunnar, Skolor i Lindome 1992
  • Folkskolan i Mölndal 1942-1958 1959
  • Städning och Electrolux från Tekniska museum
  • Feministiska perspektiv
  • Rent hus från folkbladet.se
Publicerad: 2022-08-09
Senast uppdaterad: 2022-08-09