Vad är det egentligen vi firar?

Det är inte helt lätt att förstå vad det är vi firar, har vi märkt. Mölndal är ju betydligt äldre än 100 år. Och stadsprivilegier - vad är det? Vi har bett Lars Gahrn, historiker och Mölndals­expert, att förklara för oss vad det egentligen är vi firar.

Lars Gahrn på vandring i Kvarnbyn

Lars Garhn

Mölndal firar stadsprivi­legiernas 100-års­jubileum

År 2022 firar Mölndal sitt 100-årsjubileum som stad. På vilket sätt var 1921 års stads­privilegier viktiga för Mölndals framtid och för oss mölndalsbor ett århundrade senare?

Stadsprivilegierna medförde fler skyldigheter

En gång i tiden hade stads­privilegier varit en efter­traktad förmån. En stad och dess invånare hade rättigheter, som omgivande landsbygd saknade. Så var det inte längre år 1921. En stad hade på den tiden fler skyldig­heter än en landskommun.

Fler lagar och förord­ningar gällde för en stad än för en lands­kommun. Staden hade skyldighet att ordna vatten, avlopp, vägar och annat inom tätorten.

Kort sagt, det var mer arbetsamt och kostsamt att leva under stads­privilegier än utan.

Far och dotter Johan Oskar och Helena Larsson i köket i huset Roten K3, Görjekullen/Kvarnbyn, 1920-tal. Svartvit.

Far och dotter Johan Oskar och Helena Larsson i köket Roten K3, Görjekullen/Kvarnbyn, tidigt 1920-tal.

Länsstyrelsen genomdrev att Kvarnbyn blev municipal­samhälle

Mölndal var en fattig landskommun, och invånarna ville inte ha fler utgifter. Inom landskommunen fanns Mölndals Kvarnby, en tätort med egna bestämmelser, som fanns nedskrivna i en byordning.

Kvarnbyn kunde betraktas som ett slags municipal­samhälle, men den hade färre och enklare bestämmelser än ett sådant. Länsstyrelsen ville dock att Kvarnbyn skulle bli ett municipal­samhälle med fler skyldigheter.

Mölndalsborna förstod att detta skulle kosta pengar och arbete. De satte sig på tvären. Icke desto mindre blev Kvarnbyn och omgivande kvarter municipal­samhälle år 1912.

Municipalsamhälle – mindre ort med befogenhet att sköta vissa kommunala ange­lägen­heter ⟨utan att själv vara kommun⟩. NE.se

Länsstyrelsen ville reglera bebyggelse­utvecklingen i Mölndal

Under 1900-talets första årtionden började egnahems­områden växa fram runt Göteborg, så även inom Fässbergs lands­kommun, där egnahems­områdena Sörgården (i Krokslätt), Toltorps­dalen, Solängen och Bosgården hade tillkommit och börjat utvecklas.

Skulle kåkstäder utan vatten, avlopp och ordentliga vägar uppstå?

Länsstyrelsen var oroad över utvecklingen och ville att Mölndal, alltså hela Fässbergs lands­kommun med Mölndals municipal­samhälle, skulle bli stad.

Vy över Kållereds stationshus, med tåg framför och personer på bänkar. Svartvitt. 1920-tal

Kållereds stationshus, 1920-tal.

En uppoffring från Mölndals­borna i god medborgaranda

Landskommunen och municipal­samhället var fattiga låglöne­områden.

Mölndals­borna var därför mycket betänksamma, men efter ingående överlägg­ningar och utred­ningar beslöt man att göra Länsstyrelsen till viljes och ansöka om stads­privilegier. Detta skall ses som en uppoffring, gjord i god medborgaranda.

Den tidens förtroende­valda fick mycket mer att göra och fler ärenden att sätta sig in i, men arvoden utgick som regel inte på den tiden. Man arbetade utan lön för samhällets bästa. När skyldigheterna blev fler, blev utgifterna större.

Mölndal tillhörde på den tiden de städer som hade högst kommunal­skatt. Flertalet ledamöter i stadsfull­mäktige­­för­samlingen var löntagare med måttliga löner.

Hade de lagt sin fritid på övertids­arbete och extra­arbete i stället för på politiskt arbete och politiska uppdrag, hade de kunnat få en avsevärd förstärk­ning av sina inkomster, men de tänkte inte så utan ägnade sig istället åt ideellt samhällsarbete.

De flesta fick inte mer än förstärkt samhälleligt anseende. Att vara stads­fullmäktige­ledamot var på den tiden ett fint förtro­ende­uppdrag, som medförde ökat anseende. Deras barn lär ha bemötts mer aktnings­fullt i skolan av lärarna än andra barn.

Ett framgångsrikt arbete inleddes 1922

Ett århundrade senare firar vi att den tidens Mölndalsbor i god medborgar­anda var beredda att göra stora uppoffringar i skatter och eget ideellt arbete för att utveckla och förbättra sitt samhälle.

1920-, 1930- och 1940-talen var mycket kämpiga årtionden. Först på 1950-talet vände utveck­lingen, och Mölndal började då bli välmående ekonomiskt.

Uppoffringarna var också en förut­sättning för att Mölndal skulle kunna leva vidare som en egen stad eller kommun och inte införlivas med Göteborg. Inte ens stads­blivandet avvärjde helt denna fara.

Under de följande årtiondena dryftade man ibland frågan, om Mölndal inte borde införlivas med Göteborg. I Toltorps­dalen och Krokslätt tyckte många att åtminstone deras stadsdelar borde införlivas med Götastaden.

Under 1950-talet blev som sagt Mölndal en välmående stad rent ekonomiskt. År 1971 gick Mölndal samman med Kållered och Lindome. Därmed blev kommunens yta betydligt större, och folkmängden ökade samtidigt.

Ett långvarigt och mödosamt arbete hade krönts med framgång. Mölndal hade blivit en stor, välmående, folkrik och livskraftig kommun.

Lars Gahrn

Läs vidare

Stadsblivandet behandlas utförligt i jubileums­skriften "Mölndal 1922-1947", på sidorna 33-41.

Berthold Wiklund skriver om till­komsten av Mölndals munici­pal­samhälle och Mölndals stad i Mölndals Hem­bygds­före­nings års­skrift 1982, på sidorna 3-14.

Läs också mer av Lars Gahrn på Lars Gahrn skriver

Publicerad: 2021-05-07
Senast uppdaterad: 2021-05-14