Slussen och kulturskolan ritar om gränserna

Under våren har eleverna i Slussen-verksamheten på Fässbergsskolan provat slagverk och filmskapande på kulturskolan. Ett samarbete som fått eleverna att kliva utanför sin trygga miljö och utmana sina gränser.

Slussen-verksamheten på Fässbergsskolan har funnits sedan 2017 som ett sätt att stärka elever som brottas med problematisk skolfrånvaro. Christina Skoglund har varit med och lett verksamheten sedan starten och de senaste åren har hon haft hjälp av kollegan Björn Svensson.

Vi jobbar mycket med att få eleverna att bli trygga och våga, säger Christina.Vi pratar med varandra, delar med oss av våra tankar och eleverna blir stärkta i att det finns andra som går igenom liknande saker. En stor del av tiden sitter vi förstås också och jobbar med de olika skolämnena.

Ett samarbete växer fram

Eleverna går främst på högstadiet men några kommer redan i årskurs 6. De har egna lokaler avsedda för verksamheten och där tillbringar de hela sin skoldag. De arbetar tillsammans med de flesta av kärnämnena, äter lunch tillsammans och har rast ihop. Allt i samma lokaler. Behöver man sitta helt i avskildhet så finns det möjlighet att göra det. För några elever fungerar det att delta i den ordinarie undervisningen i praktiska och estetiska ämnen och NO-ämnen medan andra inte lämnar lokalerna alls under skoldagarna.

Vi tror mycket på att varva teori och praktik för att bygga upp gruppen och vi hade saknat ett praktiskt-estetiskt ämne, säger Christina.

Och så såg vi behovet av att lämna våra lokaler ibland för att bryta isoleringen och få komma till en annan miljö, fyller Björn på.

Samtidigt hade kulturskolans chef Maria Wilhelmsson börjat fundera på hur kulturskolans kompetens skulle kunna göra skillnad för gruppen elever med problematisk skolfrånvaro.

Eftersom vi har så goda samarbeten med Fässbergsskolan – som är som en systerskola för oss – frågade vi rektor Suad Djudja om vi kunde utforska möjligheten tillsammans och lära oss längs vägen, säger Maria.

Tillsammans började de undersöka möjligheterna och Maria avsatte tid för tre av sina lärare att jobba med projektet på försök. Under vårterminen bjöd de in eleverna att komma till kulturskolan vid ett tiotal tillfällen för att spela på slagverksinstrument, testa animerad film och skapa i VR.

Kravlöst skapande

Filmpedagog Linda Svanegård och slagverkspedagogerna Jonatan Tikas och William Soovik på kulturskolan var de som fick i uppdrag att ta fram ett koncept som kunde passa för Slussen-eleverna.

Vårt viktigaste mål var att göra upplevelsen lustfylld. Vi ville att det skulle bli kul att komma till skolan. Att eleverna skulle ha något särskilt att se fram emot, säger Jonatan Tikas. Fokus låg på att det skulle vara kravlöst. Så att man skulle våga testa.

För att närma sig slagverksämnet på ett avslappnat sätt testade Jonatan och William något som de kallar för vibrapingis. Eleverna fick ställa sig på var sin sida av en vibrafon och studsa en pingisboll på instrumentet som då gav ifrån sig toner. På det sättet kunde de leka fram musik och det gjorde inget om det blev fel.

De behövde inte känna att de måste komma och prestera något som är “rätt”. Det går helt enkelt inte att misslyckas i vibrapingis, säger William.

De som ville testa andra typer av slagverk fick också hänga med William in i trumstudion för att spela på kulturskolans digitala trumset.

Uppnått resultat

Under filmtillfällena valde Linda att fokusera på animerad film då det kan kännas utlämnande att själv ställa sig framför en kamera.

Vi har skapat filmer tillsammans med lerfigurer och iPads och även provat att skapa konstverk i VR med verktyget tilt-brush. Man behövde inte vara med i alla moment men alla har åtminstone dykt upp och varit med på lektionerna, och alla har deltagit i något, säger hon.

Christina och Björn berättar att eleverna tyckte det var läskigt i början och många var skeptiska till konceptet men efterhand tinade de upp och testade olika saker.

Och vi uppnådde precis det vi ville uppnå. Att låta eleverna komma ifrån sin vanliga miljö och göra något annat. Det är ett viktigt steg på vägen, säger Christina.

Uttryck för känslor

Vid sista tillfället på kulturskolan samlades eleverna för att titta på filmerna de gjort och lyssna på ljudinspelningar från vibrapingisen som Jonatan och William mixat ihop. Efteråt fick de även göra en utvärdering av kursen tillsammans med Christina och Björn. Några åsikter som kom fram var att det var kul att få komma ut och göra något annat och att det var roligt att testa nytt och våga.

På det stora hela tycker både Slussen-pedagogerna och kulturskolans pedagoger att projektet har fallit väl ut. Det har inte fått fler att komma till skolan men det har fått dem som kommit att dyka upp kontinuerligt, vilket är en vinst i sig.

Vid ett tillfälle var det två elever som skrattade jättemycket tillsammans när de spelade vibrapingis och det är elever som aldrig visar den känsloyttringen annars så det var väldigt roligt att se, säger Christina. Det fick dem inte att bonda efteråt men den effekten kanske vi kan uppnå om man jobbar ännu mer i projektform framöver, med större samarbeten mellan eleverna. Vi hoppas verkligen att det här samarbetet med kulturskolan kan fortsätta.

Hitta sitt eget sätt

Det är ännu inte klart hur finansieringen av en fortsättning skulle se ut men Linda, Jonatan och William är positiva till att utveckla konceptet vidare om tillfälle ges. En tanke är att låta eleverna spela in ljudeffekter och filmmusik till den animerade filmen de skapar – så att det blir ett projekt som eleverna gör tillsammans. Och att jobba vidare enligt den estetiska lärprincipen: motivation, övning, engagemang och belöning.

Det har varit väldigt kul och givande att träffa eleverna och lära känna dem och dessutom har det gett mig inspiration att ta med in i min kulturskoleundervisning, säger Jonatan. Jag har funderat över hur jag kan göra lärandet mer lustfyllt för elever som kämpar med motivationen. Kanske slänger jag in lite vibrapingis emellanåt framöver.

Linda Svanegård har också fått med sig värdefulla insikter från arbetet med Slussen. Det har varit annorlunda att arbeta med elever som inte själva sökt sig till kulturskolan och en viktig aspekt har varit att fundera över hur hon ska möta elever som är väldigt slutna.

Det finns så många olika sätt att uttrycka sig på och det har varit intressant att jobba med att hitta sätt där eleverna kan få ut det som sitter fast i kroppen. När de gör det så blir det så bra.

 

Text: Victoria Eriksson