Barnets rättigheter i förskolan
Barn är inte framtiden, barn är nu. Åsa Ekman är barnrättskonsult och demokratiutvecklare och har skrivit den helt nya boken Barnets rättigheter - Barnkonventionen i förskolan. Boken vägleder på ett enkelt och lättförståeligt sätt till några av konventionens mest angelägna artiklar för förskolan.
Sedan januari 2020 är FN:s konvention om barnets rättigheter - barnkonventionen - lag i Sverige. När vi googlar på litteratur om barnkonventionen får vi cirka 140 000 resultat, så det är en utmaning att hitta rätt i denna djungel.
Åsa Ekman vill peppa förskolan i arbetet med barnkonventionen. Det gör hon bland annat genom att ge oss praktiskt stöd i att upptäcka och förverkliga några av de rättigheter som har nära anknytning till förskolan och som nämns i skollag och läroplan.
Barnrättskämpar
Ekman berättar om historiska barnrättskämpar som; Janusz Korczak, en polsk pedagog som skrev ett manifest för barnets rättigheter innehållande tre punkter: Barnet rätt till den dag som idag är och barnets rätt att vara den hen är och barnets rätt till sin död. Med det sistnämnda menade han att vi vuxna överbeskyddar och hindrar barnet från att utforska sin omvärld och utmana sig själv - i rädslan för att barnen ska dö hindrar vi dem från att leva. En provocerande tanke som väcker en del funderingar, särskilt idag då förskolan präglas av ett stort försiktighets- och säkerhetstänk.
Vi får inte glömma vår egen Astrid Lindgren, som gestaltade barn i sina böcker som egna individer med egen integritet och röst. Astrid var en viktig del i opinionsbildningen som ledde till att Sverige 1979 stiftade den lag som förbjuder aga.
Vuxna som skyldighetsbärare
Ekman betonar i sin bok att barnkonventionen handlar lika mycket om oss vuxna, det är vi som behöver göra en förändring i vårt synsätt och beteende. Hon säger att i förskolan är barnen rättighetsinnehavare och vi vuxna är skyldighetsbärare. Med det menar hon att vi har ett ansvar gentemot barnen, det är vi som ska skapa förutsättningar för barn att kunna använda sig av sina rättigheter. Det är vi som ska respektera, skydda, uppfylla, övervaka och främja rättigheterna och det kan vi endast göra genom att problematisera vår vardag ännu mer.
Barnrättsbaserat synsätt
Att barnkonventionen är lag innebär att vi ska jobba utifrån ett barnrättsbaserat synsätt. Det innebär en helhetssyn på barnets rättigheter, med betoning på att stödja barnets egna styrkor och resurser.
I slutet på varje kapitel i Ekmans bok hittar vi tankeväckande diskussionsfrågor som; Tror du att barnkonventionen hade sett annorlunda ut om barn hade varit med och skrivit den? Här finns också övningar att göra tillsammans med barn, exempelvis att skapa en superhjälte som ska hjälpa barn att få sina rättigheter tillgodosedda.
Sveriges rättssystem
Det är intressant läsning när Ekman beskriver hur vissa länder inte separerar den internationella rätten (konventioner) från den nationella lagstiftningen, där blir konventioner lag direkt. I det svenska rättssystemet har vi istället en tradition av att transformera konventioner till våra befintliga lagar. Skollagen är ett exempel på hur delar av konventionen har transformerats till svensk lagtext.
Just nu pågår en utredning som tittar på hur vår lagstiftning och praxis synkroniseras med rättigheterna. Ekman listar några områden som är viktiga att arbeta vidare med, där omnämns bland annat att relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter.
Vi kan med andra ord inte luta oss mot att Skollagen och vår läroplan har formuleringar utifrån konventionen. Ekman säger:
Om vi vuxna fortsätter att göra som vi alltid har gjort kommer inte barnkonvention som lag att få den effekt för barn som många velat och hoppats på.
Rättigheter i förskolan
Ekman skriver att förskolan är en mycket viktig plats för att barn ska få sina rättigheter tillgodosedda, men att det också kan finnas kulturer och traditioner inom utbildningen som försvårar rättighetsperspektivet i vardagen. Om vi talar om en demokratisk fostran eller att forma framtidens ansvarsfulla medborgare kan det också spegla en syn på överföring av vuxnas kunskaper till barn, inte en relation där barn ses som kompetenta aktörer med rättigheter vars åsikt är lika viktig som vuxnas.
Det är extra viktigt att vi vuxna förstår hur barn ser på sin situation och sin vardag för att veta om rättigheterna tillgodoses eller inte. I förskolans läroplan står skrivet att vi ska tillgodose behovet av utveckling medan konventionen talar om rätten till utveckling. Genom att förändra vårt sätt att prata kring vårt uppdrag och vår roll som skyldighetsbärare, ökar också vår möjlighet att efterleva barnkonventionen.
Ekman skriver också att barn måste få kunskap om sina rättigheter för att kunna använda sig av dem. Innebörden av mänskliga rättigheter lär vi oss genom att möta och samspela med människor som har en genuin respekt för och kunskap om mänskliga rättigheter.
Artikel 2 - Allas lika värde och rättigheter
För att vara säkra på att varje barn kan använda sig av rättigheterna behöver vi synliggöra vilka normer som är kopplade till de olika diskrimineringsgrunderna. För hur gärna vi vuxna än försöker stannar inte våra tankar om barnen inuti oss, tvärtom sipprar de ut och smittar av sig på barnen.
I boken får vi tipset att prata om de olika situationerna i förskolan under en dag. Försök att synliggöra dem där det kan vara lätt att falla in i olika normer. Gå igenom leksaker, bilar, dockor och böcker på förskolan:
- Vilka normer går att hitta i utbudet?
- Vad saknas och behövs köpas in för att bredda identiteter och normer?
- Vilka barn kan identifiera sig som det är nu och vilka identiteter kan barnen inta?
Vi behöver observera vilka rum och platser som används i förskolan och av vilka barn. Finns det något vi kan ändra på så att alla barn kan använda sig av rummen och platserna?
Barnets bästa
Artikel 3 handlar om att vi ska ta reda på vad som är barnets bästa och prioritera det. Ekman resonerar kring vuxnas sätt att prata om barnets bästa och vilka motargument ett barn kan ha om vi säger att det är för deras bästa.
Hur tänker vi kring barnets bästa vid till exempel vilan? Kan vi tycka olika om vad som är det bästa för ett enskilt barn? I vårt uppdrag som verksamhetsutvecklare deltar vi i diskussioner tillsammans med pedagoger och får ibland höra funderingar kring vårdnadshavares krav på att barnen inte ska vila för länge på förskolan, där argumentet är: För då blir det svårt att somna på kvällen. Men pedagogernas reflektion är att dagen på förskolan är full av intryck och vilan är en förutsättning för att dagen ska bli bra för barnen. I vår läroplan kan vi läsa om förskolan uppdrag: Förskolan ska erbjuda barnen en god miljö och en väl avvägd dagsrytm med både vila och aktiviteter som är anpassade efter deras behov och vistelsetid.
Vem är det som har tolkningsföreträde? Barnen själva? Pedagogerna? Vårdnadshavarna? De här frågorna visar på komplexiteten i begreppet och rättigheten. Det är därför viktigt att vi också ser att barnets bästa inte bara är en rättighet utan också ett tillvägagångssätt, något vi ska ta reda på.
Liv och utveckling
Artikel 6 handlar om det enskilda barnets rätt till sin egen utveckling. Här är det viktigt att ha en holistisk syn på barnet, att se helheten och hela barnet. Barn har rätt att nå sin fulla potential, att drömma och känna hopp om framtiden. Hur kan vi stötta barnen att uttrycka sina drömmar?
Vi vuxna har en tendens att se barnet utifrån någon slags normerande utvecklingskurva, vad ett barn borde kunna, kommunicera och göra vid olika åldrar. Risken är att vi då bortser från det individuella barnet och barnets egna intressen.
Det holistiska perspektivet handlar också om förståelsen för att allt runt barnet påverkar hens möjlighet att kunna använda sig av sina rättigheter. Därför kallas artikel 6 för en samverkansartikel, där samarbetet med vårdnadshavare har en mycket viktig roll. Vi ska utveckla en tillits- och förtroendefull relation mellan förskola och hem. Vad innebär det? Hur kan vi förstärka barnets egen medverkan i utvecklingssamtalen?
Inflytande
Varför ska barn vara delaktiga och ha inflytande? Ställ dig den frågan och fundera sedan en stund på ditt svar.
Motiven till varför barn ska inflytande i utbildningen beskrivs i läroplan och skollag utifrån tre aspekter:
- För att fostra framtidens demokratiska medborgare.
- För att främja utbildningen utifrån kvalitet och trivsel.
- För att det är en lagstadgad rättighet!
Ekman skriver att det kräver tid, engagemang, känslighet, påhittighet, respekt och erkännande för att försöka förstå vad det innebär att vara barn och förstå barns perspektiv.
Vi vuxna i förskolan ska se till att barn kan bilda egna åsikter. Vi ska alltså ge barnet en chans att testa, att ingjuta självförtroende i hen att våga säga sin mening. Vi ska ge förutsättningar för att barnet ska kunna uttrycka sin åsikt på det sätt som hen själv kan och vill, och inte bara vara genom det talade språket.
Viktigt är att vi är medvetna om att vi är i en maktposition inför barnet och barnen som grupp, utan den medvetenheten är det svårt att möjliggöra inflytande för barnet. Ekman ger exempel på Harts & Shiers tankemodell som ett bra verktyg för att problematisera barnens inflytande på förskolan.
I boken hittar vi exempel på inom vilka områden barnen kan vara med och påverka under en dag på förskolan:
- Morgonens ”incheckning”
- Vilan
- Matsituationer
- Skapande
- Toalettbesök
- Hallen och barnens platser/hyllor
- Förskolan olika rum
- Samlingar
- Leken
- Utvecklingssamtalet
- Dokumentationen
- Utsmyckningen, såsom konst, tavlor och information på väggarna
- Hämtningen och när vi säger hej då.
Rätten till lek
Vi lekte och lekte och lekte, så det är underligt att vi inte lekte ihjäl oss, skriver Astrid Lindgren i en av sina böcker. Barn har lagstadgad rätt till lek. Det är också i leken som barnen själva beskriver att de har mest inflytande kring.
Om vi endast ser leken som ett medel för att barn ska lära sig saker, att lärandet ska bli kul genom leken så riskerar vi att missa att lek är en rättighet i sig själv och inte alltid måste uppfylla andra mål. Ekman skriver:
Med ett rättighetsperspektiv ger vi leken den plats i förskolan som den ska ha.
Rätten till lek innebär också att vi behöver uppmärksamma om alla barn har möjlighet att använda sig av den rättigheten, eller finns det några barn som behöver extra stöd för att få ta plats eller kunna delta i leken?
I sitt slutord skriver Ekman att barnkonventionen kräver strategi, snack och verkstad. Det är dags att upptäcka, konkretisera och förverkliga barns rättigheter på förskolan. Och kom ihåg, det är alltid bättre att göra lite fel än att inte gör något alls.
Anette Eskilsson & Carina Eriksson
Verksamhetsutvecklare
Barnets rättigheter – Barnkonventionen i förskolan av Åsa Ekman. Gothia fortbildning 2019
Du måste vara inloggad för att få kommentera
Stängd för fler kommentarer
Bokbloggen
Delade tankar kring pedagogiska böcker.
Blogginlägg
-
Handdockan som pedagogiskt verktyg
-
Det meningsfulla klassrummet
-
Relationellt ledarskap i klassrummet
-
Fritidshemmets och skolans relationsarbete
-
Att arbeta i förskolan - viktigt att veta
-
Det hållbara arbetslaget
-
Stationsarbete i förskoleklass
-
Praktisk inkludering
-
Pedagogisk miljö i tanke och handling
-
Bredd- därför lyckas generalister i en specialiserad värld
Kommentarer