De yngsta barnen och undervisningen

Lena Edlund som är pedagogisk utvecklare har skrivit en ny bok om hur de yngsta barnens kroppsliga, estetiska uttryckssätt kan tillvaratas i undervisningen och hur miljöer för de yngsta kan utformas. Det går att arbeta mot läroplanens mål redan första dagen av introduktionen.

Boken är inbjudande och lättillgänglig, där varje kapitel innehåller ”Pröva i praktiken-rutor” med konkreta förslag att prova i den egna verksamheten. Här finns även exempel på mallar som kan användas för planering av en medveten, vardaglig undervisning. Mallarna kan med fördel användas för alla läroplanens olika målområden.

Lek och skapande skapar delaktighet

Förskolan ska erbjuda undervisning som är anpassad efter barnens intresse och möjlighet att tillägna sig kunskap och erfarenheter. Ett sätt att undvika ”pratundervisning”, som sällan fungerar med de yngsta barnen, är att använda sig av lek och skapande och därmed göra och uppleva undervisningens mål.

Exempelvis kan värdegrundsarbete med fördel genomföras genom att man tillsammans dansar och sjunger känslor eller genom att använda sig av känslosymboler, exempelvis emojis som barnen ofta känner till hemifrån. Många barn är intresserade av musik och den kan då bli ett medel för delaktighet.

Utöver beskrivningar och exempel på planerad undervisning lyfter författaren fram de spontana omsorgs-undervisnings-situationerna där pedagogen behöver släppa sitt eget fokus för att kunna följa barnet. Genom att vi fångar upp barnens egna initiativ kommer de att kunna vara delaktiga och påverka innehållet i utbildningen.

Samling med medvetet syfte

Begreppet ”samlingar” används av tradition i många förskolor som en benämning på planerad undervisning, ofta med hela förskolegruppen samtidigt. I boken beskrivs istället de tillfällen då barnen samlas för att underlätta övergångar som samlingar.

Dessa samlingar behöver ha medvetna syften och planeras utifrån praktiska behov och barnens egna kommunikationsstrategier. Kanske hålls samlingen under tiden som blöjbyte pågår och aktiviteten måste då vara anpassad för rörlighet och möjlighet att lämna och komma tillbaka utan problem. Exempel kan vara dans, sånger eller rörelselekar. Det finns många förslag på hur man kan tänka i boken.

Planerad undervisning som är flexibel

För planerad undervisning föreslås att barngruppen delas in i mindre grupper som ger ett begränsat sammanhang, samt underlättar pedagogens arbete att på bästa sätt anpassa aktiviteten efter barnens olika behov och önskningar. Författaren beskriver tydligt att även om undervisningen är planerad behöver den vara flexibel. Grupperna kanske inte kan vara statiska utan kan behöva ändras beroende på vilken aktivitet som ska genomföras. Oväntad frånvaro av barn eller pedagoger kan också vara en orsak till snabba ändringar.

Att vara flexibel handlar om att kunna kalkylera med olika tillvägagångssätt och att göra det bästa av en situation.

Författaren skriver hur man som pedagog måste ”våga sänka ambitionerna och välja bort det som för stunden inte fungerar”. Motsatsen kan skapa stor frustration hos pedagogen, som kanske känner ett ständigt misslyckande då det i olika situationer inte går att strikt följa en detaljerad planering.

Den fysiska undervisningsmiljön

Den fysiska undervisningsmiljön för de yngsta barnen kan ibland bli avskalad och välstädad. Tyvärr blir den kanske därmed även ett hinder, då det kan saknas igångsättare, meningsfullt material som inspirerar till utforskande.

Författaren poängterar att pedagoger behöver se sina egna brister för att kunna hantera sin ”kaosångest”, en förutsättning för att våga utveckla lärmiljön. Ofta läggs hinder och problem i barngruppen och det kan skapas en negativ spiral. Miljön behöver anpassas, exempelvis så att den uppmuntrar barn att röra sig, istället för att hindra dem. Saker kan placeras på eller under möbler som bord eller olika typer av tak för att bjuda in till lek. Att hantera, respektera och sortera olika sorters material behöver också få vara en viktig del av barnens undervisning.

Förskollärarens ansvar för undervisningen

Boken avslutas med två kapitel som handlar om förskollärares ansvar för undervisning och var och ens eget ansvar för att utvecklas. Det beskrivs hur mod är en viktig ingrediens för utveckling. Vi måste våga se och diskutera både egna och andras professionella insatser. Arbetslaget behöver en gemensam riktning och det är förskollärares ansvar att leda det arbetet. Den egna utvecklingen däremot är var och ens ansvar, oavsett utbildning eller roll i arbetslaget.

Egna tankar

Jag är väldigt glad att jag fick möjlighet att läsa den här boken. Mycket igenkänning och därmed bekräftelse, men även påminnelser och ny inspiration för fortsatt utveckling. En stor del litteratur och forskning utgår från förskolans äldre barn. Många gånger får man som pedagog i yngrebarnsgrupp höra att ”ni kan ju göra samma sak fast på eran nivå”. I de flesta fall krävs det en hel del erfarenhet och fantasi för att klara av att omsätta teori avsedd för 3-5-åringar till praktik för 1-2-åringar. Det skulle ha varit fantastiskt att, som ny pedagog fått tillgång till den här boken med dess tydliga beskrivningar och konkreta förslag att prova i praktiken, för att sedan utveckla och anpassa arbetet i den egna barngruppen.

Sara Lindblad
Förskollärare Ryets förskola

De yngsta barnen och undervisningen av Lena Edlund. Lärarförlaget 2020.