Handdockan som pedagogiskt verktyg

Det här är en fin liten förskolepocket som med sina 70 sidor visar hur arbete med pedagogiska dockor har ett kommunikativt värde och på riktigt kan göra skillnad. Under mina 20 år som förskollärare så var handdockan ett viktigt verktyg och en självklar del av mitt arbete och i likhet med mina erfarenheter skriver Ingvor om fantasi och verklighet i ständig samklang. Hon skriver också om hur dockorna skapar engagemang och hur värdefull barnens motivation är för när de själva väljer att vara delaktiga och ta plats i kommunikationen då utvecklar de sina språkfärdigheter och blir ägare av sitt talutrymme.

De kommunikativa mötena är grunden till relationen och till de minnen och upplevelser som barnen skapar.

En pedagogisk docka kan vara en tråddocka, en pinndocka, en handdocka eller ett helt vanligt gosedjur. Det viktiga är att den går att göra rörlig, så att den kan få liv mötet med barnen. Genom att dockan också berikas med många olika detaljer och tillhörande rekvisita så vidare drar också det till ett större språkrikedom och en nyfikenhet för barnen.

Ingvor lyfter att både pedagoger och dockor är viktiga språkliga förebilder för barnen genom att använda ett varierat språkbruk. Dockorna blir till stöd i att beskriva, berätta, benämna och bekräfta. Dockan kan bidra till att låta barnen ta del av ord i många sammanhang där de får använda begrepp i olika situationer, vilket kan utveckla förmågan att samla på sig ord. När en docka till exempel har svårt med olika begrepp eller namn på saker kan barnen få vara de som vet och kan och på ett lekfullt sätt utveckla språklig medvetenhet när de hjälper dockan att förstå olika ord.

Språk utvecklas i en miljö där barnen får möjlighet att använda det i olika situationer. Här bidrar dockorna till ökade möjligheter för barnen att vara en del av kommunikation på ett sätt som ger självkänsla och kan öka barnens talutrymme och delaktighet. Ingvor lyfter hur mötet mellan barn, pedagoger och dockor berikar verksamheten och bidrar till motivation, engagemang och känslan av att höra till. Tillsammans med dockorna uppstår en unik möjlighet för barnet att utveckla en trygghet i sin förmåga att uttrycka sig och för många barn är relationen med dockan avgörande för att våga prova både nya utmaningar och sätt att uttrycka sig på.

När dockan ställer nyfikna frågor kan undervisningen ta oväntade oväntade vägar - både omvägar och genvägar. Att arbeta med dockor bidrar med ett större talutrymme för barnen och det är ett arbetssätt som skapar plats för barnens röster och visar att de är en viktig del av verksamheten. Ingvor beskriver det som även jag erfarit så många gånger, att dockan lockar barn till att prata och kommunicera på olika sätt. Många gånger får dockan också förtroenden där barnen kommunicerar sådant som vi annars inte får höra.

Barnen uppfattar dockan som en vetgirig nyfiken och intresserad vän som utan krav på rätt och fel vill prata med dem.

De pedagogiska dockorna blir en länk mellan fantasi och verklighet - två delar som båda är viktiga i barns lärande. Ingvor beskriver en växelvis samklang där det ena inte förtar de andra andra. Barn kan lyssna på ord i en fantasiberättelse och hitta samband med verkligheten men också hitta förklaringar till fantasin i verkligheten. När barn upplever att något är svårt och utmanande kan fantasin och kreativiteten hjälpa dem att lösa problem men också att sätta sig in i andras situationer.

Fantasidimensionen som den pedagogiska dockan bidrar med berikar och skapar förutsättningar för att kunna sätta sig in i hur andra tänker, känner och agerar. Dockan kan också inspirera leken och bli ett stöd för barn att ta sig in i lekens magiska värld.

Genom den här boken vill Ingvor Carlsson förmedla glädjen i att vara dockanvändare och det lyckas hon verkligen med!

Marie Eriksson

Handdockan som pedagogiskt verktyg av Ingvor Carlsson, Natur & Kultur 2024.