Berättandets möjligheter i förskolan

Här följer del tre i serien om barns berättande. På Stensjöns förskola används föremål, bilder och konstverk som inspiration till barnens egna berättelser.

Jag har tidigare skrivit om att bädda för barns berättande och hur berättelser kan blåsa liv i skapande. Avslutningsvis delar jag här med mig av hur berättandet kan inspireras och berikas med både föremål och konstbilder. Berättandet kan också få ytterligare mening genom att vi skriver meddelanden till någon verklig person eller någon i fantasins värld.

Inspireras av oväntade föremål

En vinterdag skickade vi runt en snöglob i samlingen som barnen fick skaka på och titta in i. Där inne fanns en liten drake. Vem var hon? Tyckte hon om snön? Så här går det att gemensamt fantisera högt i samtal utan så mycket förberedelser. En annan dag ligger där kanske en lösmustasch framför oss. Vem har tappat sin mustasch? Känner de någon som har mustasch? Eller vems miniatyrväska står plötsligt på en sten i skogen.

En oväntad sak på en oväntad plats kan skapa nyfikenhet och vi beger oss genast in i sagans värld där allt kan hända.

Inspireras av bilder och konstverk

Polske Jacek Yerka och amerikanske Steven Kenny är exempel på konstnärer som gjort surrealistisk, drömliknande konst som vi tar del av på vår storskärm. Då kan vi zooma in olika saker i bilden, vilket hjälpt oss att rikta uppmärksamhet mot samma saker i konsten. Detta har inte krävt så mycket planering utan vi har bara tagit en bild och kört.

Vi har tittat på en och samma bild under hela samlingen och jag har vissa gånger skrivit ner barnens tankar. Vissa andra gånger har vi också arbetat djupare med en konstnär. Det brukar dessutom finnas bildspel på Youtube med konstverk som visas efter varandra till musik, men som alltid kräver detta att pedagogen har tittat på filmen själv först.

Ett alternativ är att se en sådan film som en liten introduktion för att få syn på en stil, och därefter fokusera på ett enskilt konstverk. Det viktiga är nog att välja ett konstverk med mycket detaljer att upptäcka, alternativt med någon eller några figurer som väcker fantasi.

Det är mycket svårare att diskutera till exempel ett porträtt av en människa som inte gör något särskilt, så börja hellre med mer tacksamma verk i stil med några av de konstnärer jag föreslog. Vi hade pratat om att man får fantisera fritt om bilden och att det inte finns något rätt och fel i konst, utan att konst får oss att uppleva olika saker.

Barnen blir vana att analysera bilder

Ju oftare vi analyserar bilder så här, desto mer berättar barnen då de lär sig hur det brukar gå till och eftersom de lär av varandra. Som en rolig parentes märkte vi förra våren att barnen verkligen tagit till sig ett sätt att analysera bild när min kollega skickat ett album med foton från sin Indienresa.

Jag hade mest tänkt att vi skulle titta på fotografierna som resebilder, men barnen började fantisera och associera kring innehållet i bilderna, kring vilka alla medverkande var och vad de hittat på. Då drog vi lite på munnen. Men det blir tydligt att vi lär oss genom kommunikativ samvaro med andra och att barnen här snappat upp ett arbetssätt.

Vill vi på samma sätt som med konst utgå från bilderboksuppslag för diskussion, är Jan Lööfs och Sven Nordqvists illustrationer tacksamma att studera. Naturligtvis ska man lyfta lika många kvinnliga och manliga bildskapare, men dessa konstnärer och illustratörer står ut eftersom diskussionerna sprakat när vi tittat på bilderna.

Bild på brev som barnen på förskolan postar i brevlådan

Skriva meddelande till någon och göra listor

Vi har läst boken Lennarts listor av Barbara Bottner och Gerald Kruglik. Lennart är en blyg mus med ordningssinne och låg flexibilitet. Han gör inget som inte står på hans listor. Men en dag skakas hans inrutade värld om. En äventyrlig granne som bara följer sina spontana infall vill bli hans vän. Men att bli vän med en främling står ju inte med på listan!

Boken bjuder in till diskussion om att våga utforska det okända. Jag hade gjort en videohälsning från Lennart och hans äventyrlige vän året innan, då den var kandidat i vårt sagoval inför nästa årslånga sagotema (vi är litteraturprofilerade och jobbar med sagan som röd tråd i lärandet).

Även om videohälsningen var gjord som inspiration till kollegor kom den nu till användning i barngrupp. Jag skickar med den i länk, men kontentan var att den synliggjorde Lennarts och kompisens olika förhållningssätt till livet. Lennart går miste om en massa roligt på grund av sina rädslor.


Efter videohälsningen sa jag till barnen att här har vi faktiskt Lennarts hus på plats. Jag plockade fram ett kartonghus med stora dörrar så man kunde öppna det som ett dockhus, samma som jag använt till filmen.
-Ska vi öppna och se om Lennart är hemma? Oj, han sover visst där i sin säng. Vi får nog lämna en lapp till Lennart!

Bild på mössens hus som barnen tillverkat


Vi skrev en meddelande från barnen och stoppade i huset. Ett alternativ hade varit att som aktivitet testa att skriva en lista så som Lennart gjorde. Vad kan vi göra för lista? Vad har en lista för funktion? Vad händer om man inte har en lista när man ska handla mat till exempel?

Lennart hade en lista på roliga ord. Vilka ord tycker vi låter roliga? Detta hade man kunnat göra en annan gång om man läste boken igen. Det finns egentligen inga gränser för vart vi kan ta oss med hjälp av berättandet. Jag hoppas att mina blogginlägg kunnat bidra till nya tankar och idéer som får växa och utvecklas i mötet med barnen i just din barngrupp.

Emma Gustafsson
Förskollärare och litteraturombud på Stensjöns förskola
emma.gustafsson@molndal.se

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300
    « Tillbaka

    Dela på:

    Senast uppdaterad