Sagans väg till barns och vuxnas lek

Är arbetet med sagofigurer vägen till att bli en lekande vuxen? Den frågan ställer sig Emma Gustafsson på Stensjöns förskola som är en av Mölndals litteraturprofilerade förskolor.

Under läsningen av Margareta Öhmans bok ”Värna barns lekstyrka” reflekterar jag över vårt arbetssätt med sagotema och våra levandegjorda sagofigurer i form av utklädda vuxna eller handdockor som möter barnen. Vi i Lackarebäcks förskolor deltar just nu i en processutbildning för att bli lekcertifierade och jag funderar över på vilket sätt arbetet med sagotemat och vår pågående lekutbildning är länkade till varandra?

Styrkan i det relationella

Här tänker jag på samspelet mellan sagofigur och barn utifrån en föreläsning av vår förskolepsykolog Britt-Marie Eklöf på höstens studiedag. Hon lyfte hur viktigt det är med bekräftelse för anknytning mellan barn och personal. Att bli sedd, lyssnad på, förstådd och accepterad. Där finns en tydlig koppling till det Margareta Öhman skriver om att bli just accepterad med hjälp av begreppet affordans som kommer från engelskans affordance och skulle kunna översättas till handlingserbjudanden.

Att vara accepterad och bli accepterad skapar erbjudanden om lek, liksom skapandet av vi-gemenskaper och vänskap i gemensamt lekande. När vi talar om affordans i förskolan kan vi aldrig bortse från hur relationer skapar möjligheter att vara aktiv i förhållande till rummet.

Det relationella påverkar hur barn kan utveckla sin lekstyrka. Man kan se relationell affordans som ett slags handlingserbjudande. Sagofigurerna reagerar på det barnen visar intresse för och interagerar med dem utifrån nyfikenheten som uppstått. Men sagofiguren kan även själva initiera processer av lek och lärande genom att rikta uppmärksamhet mot något föremål, material eller fenomen så att intresse och meningsfullhet uppstår.

Det behöver vara just så, finnas den där dubbelheten, tvåvägsingången till lek och lärprocesser i förskolan. När man blir bekräftad uppstår motivation. För att barn ska få bli sina bästa jag och utvecklas inom den närmsta utvecklingszonen à la Vygotskij kan inte allt komma bara inifrån barnet själv. Vi förstärker det vi behöver stötta. Vi hittar våra lekjag och beger oss på lekfulla äventyr där även lärandet uppstår, där vi skapar relevans och glädje i upptäckandet av något nytt. Terrängen utforskas då av barn och vuxen hand i hand. Ofta är denna vuxen en sagofigur.

Relationen mellan material och människa kan aldrig ersätta eller ens vara likvärdig relationen mellan människor. Material i sig har ingen agens.(Öhman 2019)

Meningsfulla sammanhang

Arbetssättet med sagan som röd tråd har sin styrka just i det relationella. I vår organisation sker det i stor utsträckning genom just sagotemat.

När sagofiguren kommer bekräftar och uppmärksammar de barnen. De är intresserade och lyssnar på barnen, de ser barnen, försöker förstå barnen och tillmäter deras idéer och nyfikenhet värde.

Sagofigurerna bjuder också in barnen i fantasins värld. I mötet med en sagofigur kan de reagera på den potential till lekande som erbjuds. De får just de ”som-om-erbjudanden” som Öhman talar om. Vi skapar ett gemensamt tredje i fantasins värld genom sagotemat. Det kan vara en lekmiljö eller en sagoupplevelse. Vi erfar meningsfullhet tillsammans när vi går in i sagovärlden. Att vara lekande är att vara meningsskapande. Barn försöker förstå något och sagofiguren interagerar och svarar med erbjudanden om utforskande, fantasi och lek.

bok och handplocka

Utforskande med sagoinramning

Här följer ett exempel på lekfullt arbete med sagotemat från vardagen på vår äldrebarnsavdelning. I år är vår temasaga Sven Nordqvists ”Pannkakstårtan” där Gubben Pettson, Katten Findus, mucklor och grannar flyttat in.

På mellanmål äter vi smörgås och ett barn undrar hur man gör smör. Min kollega plockar upp den böjda lilla prydnadspumpa som ligger på bordet som dekoration och ringer ett samtal med ”pumpatelefonluren”.
-Ja, hallå är det Gubben Pettson? Jo, vi undrar här på Solägget om detta med att göra smör. Vi tänkte att du som bor på landet kanske vill komma hit och göra smör med oss?

Nästa dag kommer Pettsons granne Fru Karlsson, gestaltat av en pedagog, och berättar att hon har kor på sin gård. Vi söker på internet efter filmer och bilder om mjölkning, mejeri, smör och kor och sen går vi med barngruppen till en närliggande livsmedelsbutik tillsammans med sagokaraktären. Fru Karlsson har tagit med sig en portmonnä med lite kontanter till barnen och de får visa var affären finns och köpa vispgrädde tillsammans med henne. Barnen tycker det är roligt att få ta med sig sagofiguren bort från förskolan och få visa henne saker och bidra med sitt kunnande.

Sagotemat riktar fokus

På eftermiddagen fångas tråden upp igen med hjälp av Gubben Pettson som kommer på besök. Vi träffar honom där han sitter i den lilla lekstuga vi byggt som hans hus ovanpå en lastpall med hjul. För stunden är det en iscensättning av en fantasiupplevelse men annars är det en lekmiljö som barnen har tillgång till. Där finns en kaffekvarn, riktigt porslin, hattar, en brevlåda och Katten Findus finns som liten docka att leka med. Findus har en korg med scarves att bädda med.

Pettson vispar smör

Genast är hela gruppens fokus tillbaka i sagans värld och barnen kan berätta om grädden de köpt. Den uppfinningsrike Pettson har en elvisp i sin experimentlåda som kommer väl till pass. Alla barn får prova att vispa i grädden med elvispen ihop med Pettsson och vi ser hur grädden tjocknar och blir smörlik. Vi saltar och provsmakar på små kex. Vi använder också vårt hemgjorda smör till mellanmålet dagen efter och barnen tycker det är kul att det är de som tillverkat smöret och fått prova på att vispa smör.

Smörtillverkningen ledde till många intressanta reflektioner bland annat utifrån vasslen som uppstod. Nyfikenheten och barnens frågor guidar och vi undersöker ihop men sagofiguren ställer också relevanta frågor som väcker funderingar kring det vi gör och ser.

Sagovärlden, ett lekandets rum

Något jag funderar över är om det här exemplet är en leksituation eller en lärsituation? Jag tänker att det var en lek-och lärsituation kombinerat. Pettsson samtalar med barnen, ser dem, fantiserar om vad han gjort imorse, går i dialog med barnen och skojar med dem. Vi låtsas och är i sagans värld tillsammans. Vuxna som kan leka en roll kan vara förebilder för föreställningsförmåga. De går in i en roll och improviserar dynamiskt i det som uppkommer. Barnen blir sedan inspirerade att leka vidare det vi lekt med dem.

Att gå in i sagovärlden är att ständigt befinna sig i ett lekandets rum. Vi samtalar, debatterar, provar hypoteser och sätt att vara och utforska och där finns ingen skillnad mellan lek och lärande. Föreställningsförmåga, fantasi och associationsförmåga gror i den jord där vi gödslar med lek. Men lek uppstår också omvänt där vi gödslar med fantasi och i den jorden växer kreativa människor.

Emma Gustafsson
Förskollärare, Stensjöns förskola
emma.gustafsson@molndal.se

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Dela på:

    Senast uppdaterad