I vilket rum är jag nu?!

Nöjd, censurerande, förvirrad eller inspirerad. Hör chefen Elisabeth Bargel reflektera kring känslor i förändringsprocesser och modellen Fyrarummaren.

Elisabeth Bargel skf

Under mina första månader i Mölndals stad så har jag mer än en gång febrilt letat efter rätt lokal för ett möte. Även lyckats sitta i ett tomt rum och väntat och sakta insett….jag är på fel ställe. Jag har också haft förmånen att uppleva helt nya fantastiska fysiska miljöer såsom att sitta i kommunfullmäktigesalen eller kommunstyrelsens sammanträdesrum.

Mentala rum

Men nu är det inte det fysiska rummet jag syftar på utan det mentala och känslomässiga rummet. De flesta som har organisations- och ledarutveckling på sin dagliga agenda kommer i kontakt med en mängd olika teorier, modeller och metoder. Förändringens Fyra Rum är en sådan.

Fyrarummaren, den kallas också så, är en förklaringsmodell för vad som händer med individer, grupper och organisationer vid förändring, kris och förnyelse. Teorin utgår från att individer och grupper passerar genom fyra psykologiska rum (skeden) under en förändringsprocess. Den visar även hur vi som individer upplever verkligheten helt olika, och hur dessa olikheter kan förhindra eller gynna samarbete, förändring och utveckling. De fyra rummen är:

  1. NÖJDHET
  2. CENSUR
  3. FÖRVIRRING
  4. INSPIRATION

Vi rör oss ständigt genom de fyra rummen, i kortare och längre cykler.

Rörelse i förändring

I det första rummet tycker man att allt är bra som det är. Man är nöjd och vill inte ha någon förändring. När en förändring ändå sker hamnar man i rum två, censurfasen. Man förnekar det som hänt och försöker låtsas att man är kvar i det första rummet, där allt är bra. Självinsikt är det som för en individ vidare till rum nummer tre där kaos och förvirring uppstår. Något känns fel och en förändring önskas, men man vet inte riktigt hur och på vilket sätt. Först när acceptans av förändringen sker kommer man till rum nummer fyra, inspirations- och förnyelsefasen. En fas, full av kreativitet och ”allt känns möjligt”-känsla.

Jag gillar verkligen denna modell för den ger en bild av förändringsprocesser som är lätt att förstå och ta till sig. När jag första gången mötte Fyrarummaren fick jag lära känna mig själv bättre i hur jag agerar, reagerar och tänker kring förändring. Det har gjort att jag nu mycket lättare kan ta mig ur mina egna ”sandlådebeteenden”, som är en inte-så-fullt-attraktiv del av mig i förändring. Det är främst när jag hamnar i censur och i ”surrutan” där jag tänker ”kan inte, vill inte”. Efter att ha lärt känna teorin på djupet så har den varit oerhört värdefull för mig i mitt ledarskap. Jag har konkreta verktyg för hur jag bäst leder individer och grupper i förändring. Och det är ju i dagens globala och digitaliserade omvärld – varje ny dag.

Och visst har jag själv snurrat i de fyra rummen, MÅNGA GÅNGER, under min första tid här i Mölndals stad. En berg-och-dal-bana som nu börjar leda till enbart god känsla i magen och inte längre skräckblandad förtjusning. Missförstå mig rätt...

Skiss Bargel

Min första vecka, efter att haft introduktion med min nye chef Fredrik, och hört vår stadsdirektör, Håkan, för första gången så kände jag mig grymt NÖJD! Fick ett tydligt kvitto på att jag valt rätt. Nöjd att jag valt Mölndals stad. Gillade det jag såg och hörde i ledarskapet. Och jag fick ett mycket varmt välkomnande av alla nya kollegor! Men jag ska erkänna. Visst fanns det stunder då jag kände mig ensam och tänkte. ”Vad har jag gjort?! Hur kunde jag lämna en organisation där jag kände alla, alla kände mig och min prestation. Jag hade inte bara kollegor utan även vänner.” Helt klart stunder av CENSUR. Efter några veckor kände jag, nu börjar jag få koll och kunna saker…och då…började information skölja över mig. I stora vågor. Mycket nytt att lära. Mycket nytt att ta till mig. Att FÖRVIRRING uppstod är bara förnamnet. Efter två veckor behövde jag bara få landa. Jag sorterade in allt nytt jag fått ta del av i både mentala och digitala strukturer. Just nu, här idag, är jag så mycket i INSPIRATION. Börjar skapa relationer och därmed trygghet och tillhörighet. Börjar hitta metoder för att lära och sortera. Trots att förvirring fortfarande uppstår. Känner mig vissa dagar nöjd när jag känner att jag konkret kan bidra till verksamheten. Men som sagt, framför allt inspiration. Och varför då det?!

Personligt ledarskap

Jo, bland annat beror det på förmånen att ha fått vara med på en introduktionsdag för nya chefer i staden. En hel dag där flera professionella ledare i stadsledningen samtalade med oss nya. Även Marie Öst Karlsson, de senaste fyra årens ordförande för kommunstyrelsen, var där och pratade politisk styrd organisation. En tydlig, varm och ödmjuk föreläsning där jag satt som trollbunden. Ville bara höra mer. Men framför allt så var Håkan, vår stadsdirektör med oss hela dagen.

Håkan berättade om sin vision för staden. Mål och styrning men framför allt så samtalade han med oss. Bara att han prioriterade en hel dag att vara med ca 20 nya chefer säger en del om honom. Och hans syn på ledarskap. Jag har många tankar och känslor om varför jag så här långt verkligen inspireras av det strategiska och indirekta ledarskapet i Mölndals stad. Och varför den typen av ledarskap är så viktigt – för mig som person och ledare – men också en organisation. Så det kommer få bli ett helt eget blogginlägg någon dag. Men jag kan kort berätta att styrning, ledning, mål, organisation från högsta ledning är oerhört viktigt men det är det lilla, till synes kanske obetydliga, som får mig att vilja följa en ledare.

En enkel sak som jag såg på chefsdagen var att när vi nya presenterade oss så hade Håkan något personligt att säga till var och en. Inte om oss som person, för de flesta hade han nog aldrig träffat innan, men något om verksamheten eller vår bakgrund. Litet, enkelt men oj, vad det sa mig något. Jag kände mig värdefull. Att mitt uppdrag som ledare är viktigt och gör skillnad. Och när jag känner mig sedd, att det jag gör är meningsfullt – då skapar det engagemang.

Vi kommer att snurra

Nu råkar jag ju även gilla den riktning som staden pekat ut och ja, vi har stora utmaningar framför oss. Och stora möjligheter. Vår gemensamma resa kommer innebära att vi snurrar runt i fyrarummaren hela tiden. Men just nu ska jag försöka behålla den goa känslan och befinna mig i inspirationens rum så länge som det bara går. För känslan av att så mycket är möjligt är härlig! Och kreativ.

Tillsammans gör vi #bästamöjligamölndal. Varje dag.

Elisabeth Bargel
Administrativ chef, skolförvaltningen.

Error: javax.jcr.PathNotFoundException: #Fortbildning

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Dela på:

    Senast uppdaterad