Högläsning i alla skolformer

Hur skapar vi läslust och stärker språket hos våra barn och elever? Högläsning ger inte bara en förståelse för innehållet i en bok, det ger också utrymme för att höra hur ord och begrepp uttalas, det skapar en gemenskap och kan blåsa liv i läslusten hos både stora och små.

En gång om året ses språkutvecklare i förskolan, lärare i svenska som andraspråk och skolbiblioteksnätverket för en gemensam nätverksträff. Med utgångspunkt i ett aktuellt tema som har sin grund i vetenskaplig forskning och beprövad erfarenhet möts olika professioner i kollegiala samtal som speglar hela utbildningskedjan.

Årets träff hade syftet att skapa inspiration om hur högläsningen kan användas som metod för läs- och skrivutveckling inom alla skolformer. Vi hade därför bjudit in Anne-Marie Körling för en digital föreläsning. Anne-Marie är läsinspiratör och lärare och talar varmt om högläsning och dess betydelse för barn och elevers språkutveckling. Den här eftermiddagen fick vi chansen att ta del av hennes erfarenheter och ställa frågor.

Anne-Marie citerade under sin föreläsning Bodil Malmsten från 2013, ”blåsa mitt tårtljus försiktigt i en ny riktning, utan att släcka det.” Med det ville hon illustrera att för att få barnen och eleverna att hitta läslusten så behöver vi, pedagoger, lärare och skolbibliotekarier, blåsa dem i rätt riktning men utan att släcka deras lust, för att istället hitta rätt nivå som både lockar till intresse och som får deras låga att vilja brinna vidare.

Högläsning sker dagligen på förskolan, vid flera olika tillfällen och i olika syften. Ofta handlar det om att skapa ett sammanhang där barnen tillsammans med en vuxen delar en gemensam upplevelse, för att sedan samtala kring och låta det leda vidare till en aktivitet. Ibland har högläsningen som syfte att skapa en lugnare atmosfär en stund på dagen, vanligtvis kallad för läsvila. I dessa sammanhang får barnet möjlighet att lyssna på nya ord, begrepp, uttal men också berättelser om nya miljöer, situationer, dilemman som kan vara både svåra och sorgliga men också tokigheter eller äventyr. Högläsningen vidgar inte bara barnens språk, det ger också ett vidgat perspektiv på livet.

I skolans värld får den gemensamma högläsningen en allt mindre roll ju äldre upp i åren eleven kommer. I förskoleklass och i de lägre årskurserna är högläsning fortfarande en återkommande del av undervisningen men när eleverna börjar läsa själva finns det risk att den gemensamma högläsningen inte får samma utrymme och att det lilla tårtljuset så sakteliga börjar slockna.

Anne-Marie berättade att hon brukar högläsa 90 sekunder oavsett årskurs, från lågstadiet till högstadiet. Då hinner lyssnaren få en inblick i berättelsen och kanske väcks det en del frågor på vägen? Lyssnaren får också till sig en del information, ord och upplevelser på denna korta tid till trots. Så vad är det då som får oss att sluta högläsa så snart eleverna knäckt läskoden? Och på vilket sätt kan det vara avgörande för flerspråkiga barn och elever?

För att kunna skapa en läsande identitet behöver formen för att ta till sig texter och texternas innehåll utgå från barnet och elevens erfarenheter och intressen. Därför behöver det också finnas tillgång till litteratur och högläsning på flera olika språk. Anne-Marie menar att vi pedagoger och lärare försiktigt måste fortsätta att blåsa på tårtljuset så att barnet och eleven möter olika texter såsom olika skönlitterära genrer, poesi, faktatexter och nyhetstexter. För att komma dit måste vi fortsätta att vara den läsande förebilden och modellera kring högläsning. Anne-Marie visade att hon är en läsande förebild genom att bära med sig böcker vart hon än går och låta litteraturen vara tillgänglig i alla miljöer. Till exempel genom att bära med sig ett par böcker i väskan eller på armen när hon går till bamba eller går ut på skolgården och sätter sig och läser högt. Vid flera tillfällen har det skapat en nyfikenhet hos eleverna där de kommit fram och frågat vad det är för böcker hon går omkring med och om de kan få låna och titta och läsa i dem.

Högläsningens värde sträcker sig långt bortom den enskilda lässtunden. Den bygger broar mellan ord och förståelse, skapar trygghet och vidgar perspektiv på livet. Genom att modellera och ge tillgång till litteratur, på olika språk och i olika former, kan vi som pedagoger, lärare och skolbibliotekarier försiktigt fortsätta att blåsa på det lilla tårtljuset och därmed se till att läslusten aldrig slocknar.

Vad läser du högt härnäst?

Linda Bergh
Verksamhetsutvecklare Språkcentrum Mölndal
linda.bergh@molndal.se