Mölndals stads uppdrag vid kris

Vi arbetar för att Mölndal ska fungera även vid kriser. Med stark krisberedskap och civilt försvar minskar vi sårbarheter och stärker vår förmåga att hantera störningar och allvarliga händelse

Vårt samhälle blir allt mer komplicerat och den snabba utvecklingen gör samhället alltmer sårbart. Känsligheten för störningar ökar, vilket innebär att framtidens hot blir mer komplexa och svårförutsedda. Infrastruktursystem såsom it, telefoni, värme och el är beroende av varandra för att kunna fungera.

Klimatförändringar kan medföra ökade risker för översvämningar, häftiga snöstormar, ras och skred med åtföljande påverkan på vägar, järnvägar och övriga infrastruktursystem.

Det säkerhetsläget i Europa har försämrats under flera år. Vi behöver därför stärka vår motståndskraft för att kunna hantera cyberattacker, påverkansoperationer, sabotage, terrorism och ytterst ett väpnat angrepp.

Vårt uppdrag

Mölndals stad ska kunna utföra sina viktigaste uppdrag även om samhällsstörningar inträffar.

Vårt arbete med krisberedskap och civilt försvar handlar om att minska sårbarheten i våra verksamheter och öka förmågan att hantera samhällsstörningar i fredstid och under höjd beredskap. Höjd beredskap innebär att Sverige befinner sig i krig eller krigsfara.

Vi arbetar förebyggande genom exempelvis risk- och sårbarhetsanalys, kontinuitetshantering (planering för att upprätthålla verksamheter), utbildningar och övningar i stadens förvaltningar och bolag.

Vi har planering för krisledning i alla våra förvaltningar och en plan för höjd beredskap, som beskriver hur vi ska arbeta om det blir krig eller fara för krig.

Krisstöd

Om en stor olycka eller annan typ av allvarlig händelse drabbar Mölndals stads invånare och/eller personer som befinner sig i vår kommun, kan gruppen för krisstöd aktiveras för att stötta de som drabbats. Gruppen arbetar aldrig direkt på en skadeplats. Det är sjukvården som tar hand om personer som blivit fysiskt skadade vid en olycka.

Gruppen för krisstöd består av representanter från exempelvis socialtjänsten, skolförvaltningen, Polisen och Svenska kyrkan.

Svensk krisberedskap och totalförsvar

Samhällets krisberedskap kan beskrivas som förmågan att förebygga, motstå och hantera krissituationer. Syftet med Sveriges krisberedskap är att värna om befolkningens liv och hälsa, se till att samhället fungerar och att vi kan upprätthålla grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter.

I Sverige har vi flera olika verksamheter som ansvarar för att hjälpas åt inför och vid en samhällsstörning. Till exempel ansvarar Livsmedelsverket för säker mat och bra dricksvatten och Energimyndigheten för hållbar och säker energiförsörjning. Olika aktörer i samhället är beroenden av varandra, det blir extra tydligt om det inträffar en samhällsstörning.

Kommunerna, länsstyrelserna och regeringen är ansvariga för olika geografiska områden, till exempel ansvarar Mölndals stad för att samordna beredskapen inom kommunens gränser, Länsstyrelsen Västra Götaland ansvarar för beredskapen inom länet och regeringen för Sveriges beredskap som helhet.

Totalförsvaret består av både det militära försvaret och det civila försvaret. Det civila försvaret handlar om hela samhällets förmåga att skydda befolkningen vid krigsfara och krig, säkra viktiga samhällsfunktioner och ge stöd till Försvarsmakten. Det civila försvaret utgörs av myndigheter, regioner, kommuner, frivilligorganisationer, trossamfund och även av företag och privatpersoner.

De tre grundprinciperna

En viktig del i svensk krishantering är vad som brukar kallas de tre grundprinciperna:

• Ansvarsprincipen – Den som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden ska också ha det under en krissituation. Det betyder till exempel att det är den vanliga sjukvården som tar hand om vården även vid en kris och att kommunerna sköter skola och äldreomsorg.
• Likhetsprincipen – Under en kris ska verksamheten så långt det är möjligt fungera på ett liknande sätt som vid normala förhållanden. Verksamheten ska också, om det är möjligt, skötas på samma plats som under normala förhållanden.
• Närhetsprincipen – En kris ska hanteras där den inträffar och av de som är närmast berörda och ansvariga. Det är alltså i första hand den drabbade kommunen och den aktuella regionen som leder och arbetar med insatsen. Först om de lokala resurserna inte räcker till blir det aktuellt med statliga insatser.

Relaterad information