Vill du bli min lärkompis?

I nätverket Språkutvecklare som jag har förmånen att leda, träffas pedagoger från alla Mölndals förskolor för att utveckla arbetssätt och metoder för att stödja flerspråkiga barns möjlighet att kommunicera såväl på sitt modersmål som på svenska. Vi har som mål att alla barn ges möjlighet att utveckla alla sina språk under vistelsen på förskolan. Under vårens träffar har vi samtalat om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och då fördjupat oss lite extra i Kooperativt lärande som utgår från ett kommunikativt och relationsinriktat perspektiv. Det är ett sätt att strukturera samarbete mellan barnen när de lär sig och på så sätt dra nytta av varandras kunskaper. Barnen får mycket taltid och uppmanas att reflektera, lyssna och samtala med varandra. Detta leder till en större social sammanhållning samtidigt som det ger ökade möjligheter att tillägna sig kunskap. Ett konkret sätt att arbeta med detta i förskolan är att introducera strategin lärkompis.

Vad är en lärkompis? En lärkompis kallas ibland veckokompis eller superkompis och får, beroende på syfte, hålla ihop under en längre eller kortare tid. Pedagogerna sätter ihop par som de tror kan fungera ihop och även tillföra varandra något. När man vill börja använda sig av lärpar är det viktigt med en tydlig introduktion. Det ska vara en aktivitet eller happening där man ”får” eller ”hittar” sin kompis på ett roligt eller spännande sätt.

Varför ska vi använda lärkompispar? Läroplanen säger att förskolan ska skapa en miljö som stödjer samspel och ger barn möjligheter att förstå varandra; såsom att förstå och relatera till andras tankar och att utveckla en förmåga att sätta sig in andras situation. Vi ska skapa ett socialt inkluderande klimat där olikhet ses som en tillgång. Genom att strukturera verksamheten kring samarbete får barnen möjlighet att träna på och uppleva just detta. Lär-par i förskolan är ett utmärkt verktyg för att stärka relationer i gruppen, utveckla språk och kommunikativa förmågor samt träna på samarbetsfärdigheter. Detta gynnar särskilt de barn som har svenska som andraspråk då det ges rikliga tillfällen att samtala och även tydliga modeller för hur man gör när man samarbetar och ställer frågor samt kring turtagande.

Hur ska vi använda lärkompispar? Börja i det lilla! Skapa par utefter behov och som arbetslaget tror kan fungera tillsammans men med skiftande förmågor för att berika varandra. Det kooperativa lärandet betonar läraren som ledare och förebild och pedagogen behöver beskriva och modellera för barnen hur man möter varandra, hur man reagerar på andras förslag och hur lyssnande och talande kan se ut i paret. Här erbjuder det kooperativa lärandet ett stort antal strategier och strukturer som både gör det tydligt för barnen och enklare för läraren.

När kan man använda lärkompispar? Använd lärparen ofta och regelbundet i alla möjliga typer av aktiviteter. I samling kan paren samtala om en fråga som läraren ställer, till exempel i form av strukturen EPA (eget tänkande, därefter parvis knä-mot-knä och sedan dela med sig till alla). Paren kan också få i uppgift att ta reda på något speciellt om varandra (kanske fråga om älsklingsmat knä-mot-knä) och sedan berätta, eller rita om sin lärkompis. Paren kan få fråga varandra vad de vill göra och sedan leka detta tillsammans, paren kan hålla varandra i hand på promenaden eller få en uppgift att ta reda på ute på gården. De kan också få hjälpa varandra vid på- och avklädning eller i olika matsituationer. När man väl börjar arbeta på detta sätt upptäcks fler och fler möjligheter och användningsområden.

Första gången jag kom i kontakt med Kooperativt lärande var 2013 via ett internationellt projekt om bästa sättet att lära sig ett andraspråk. Då handlade det i huvudsak om skolelever men arbetssätt och metoder passar för alla åldrar. Det smarta är att strukturerna är ”tomma” och kan anpassas efter deltagare och vad som ska läras. Jag har med glädje kunnat testa i flera olika sammanhang både med vuxna och med yngre barn. Ju mer jag läser och lär mig om strategier och strukturer för Kooperativt lärande desto mer övertygad blir jag om dess möjligheter. Lärpar är bara ett enda exempel på en strategi inom det kooperativa lärandet men är ett bra sätt att för de yngre åldrarna starta med det kooperativa arbetssättet. Det finns så mycket mer att använda sig av och i denna text har jag endast skrapat lite på ytan. Jag hoppas ändå att jag skapat en nyfikenhet på Kooperativt lärande och att fler vill och vågar testa med sin barn- eller elevgrupp. Kanske startar ni höstterminen med att bilda lärkompispar?

Lena Borghesi
Förskollärare/Samordnare språkutvecklare
lena.borghesi@molndal.se