Flerspråkighet och undervisning i förskoleklass och fritids

I Mölndals förskolor är cirka en tredjedel av barnen flerspråkiga och på de flesta förskolor är det numera en naturlig del av undervisningen att uppmärksamma och stötta utvecklingen av olika modersmål parallellt med svenskan. I förskolan och grundskolans läroplaner uppmärksammas modersmålet för identitet och språkutveckling och det är viktigt att den grund som läggs i förskolan byggs på och vidareutvecklas i grundskolan. Här har förskoleklass och fritidsverksamhet stora möjligheter att, genom sin unika kombination av lek och lärande, arbeta med både språk- och identitetsutveckling.

Jag ser året i förskoleklass som en bro mellan förskolan och åk 1. Det är en bro som, när det gäller läs- och skrivutveckling, är förankrad i förskolans arbete med flerspråkighet och språkutveckling och som via kartläggning i f-klass leder över till undervisningen i åk 1.

Som samordnare för nätverket Språkutvecklare i förskolan har jag under 10 år kunnat följa utvecklingen av arbetet med flerspråkighet. Jag kan vittna om att det idag finns en stor medvetenhet och kunskap om hur man på bästa sätt synliggör alla språk och också uppmuntrar språklärande på alla språk. Många pedagoger i Mölndals förskolor kan berätta om barnens stolthet över sina kunskaper i olika språk och deras intresse för varandras språk.

Skolans läroplan uttrycker tydligt att undervisningen ska utgå från elevernas bakgrund och olika erfarenheter och skapa möjligheter för eleverna att använda både sitt modersmål och det svenska språket. Utifrån min erfarenhet ser jag stora möjligheter att i förskoleklass och på fritids förvalta och vidareutveckla förskolans arbete med flerspråkighet.

Förskoleklassens kartläggning av elevernas språkliga medvetenhet kan ge en hel del information om var eleven befinner sig i sin språkutveckling, särskilt nu när det har blivit möjligt att använda sig av modersmålsstöd även för kartläggning av språklig medvetenhet. Men jag tänker att en kartläggning inte säger allt. Det är också viktigt att bilda sig en uppfattning om elevens bakgrund, vilka språk som används i hemmet, hur eleven lärt sig sina språk och så vidare. Goda relationer med vårdnadshavare är viktigt för varje elev men kanske som mest när det gäller de flerspråkiga och nyanlända eleverna. Vikten av samarbete och en god relation med elevens vårdnadshavare kan inte nog understrykas, här finns massor av information att hämta om eleven men också tvärtom. Du kan skapa ökad förståelse och kunskap om både din undervisning och den svenska skolan i allmänhet. Grunden är ett interkulturellt förhållningssätt och med det menar jag öppenhet och ärlig nyfikenhet hos oss pedagoger. En attityd där vi ställer frågor och lyssnar utan förutfattade meningar.

Men hur arbetar vi då med flerspråkighet i förskoleklassen?

Språk lärs bäst in i ett meningsfullt sammanhang och i interaktion med andra. Jag tänker att det då är viktigt att ta vara på hela dagen för att skapa så många tillfällen som möjligt att använda språket i tal och skrift. Jag tror också på att samarbeta med fritidspersonalen för att skapa en helhet för eleven och för att utnyttja varandras kompetenser. Modersmålet är en stor del av elevens identitet och därför behöver man uppmärksamma och synliggöra alla språk som är representerade i klassen. En bra utgångspunkt för arbetet med flerspråkighet är de fyra hörnstenarna höga förväntningar, stöttning, interaktion och vardags- och kunskapsrelaterat språk.

Höga förväntningar innebär att eleven får uppgifter på sin kognitiva nivå och betraktas utifrån vad den kan komma att bli och inte enbart efter nuvarande svenskkunskaper.

Stöttning kan ges på många sätt, några exempel är bildstöd och översättningsprogram och inte minst genom translanguaging eller transspråkande. Det kan innebära att eleven får använda sitt modersmål i lärandet genom att till exempel få berätta på modersmålet, vilket bekräftar och stärker eleven även om du inte förstår allting. Uppmuntra gärna eleven att berätta hemma om skolan för att sätta ord på sina kunskaper och sitt lärande. Det ger samtidigt föräldrarna en liten inblick i vad som händer i skolan. Något som jag alltid tyckt om att arbeta med är dramatisering av sagor och berättelser. Då kan eleven använda sig av alla de språk hen kan eller vill. För att skapa förförståelse inför ett nytt arbetsområde kan du hjälpa eleven att få information på sitt språk, till exempel genom filmer på temat. Om det går så låt eleven samtala tillsammans med andra på modersmålet och sedan tillsammans skapa en text eller berättelse på svenska. Låt eleven skriva/läsa/höra text på sitt språk, till exempel via Polyglutt och sedan översätta till svenska, ja det finns faktiskt en hel del möjligheter.

Interaktion innebär att skapa många tillfällen för eleven att använda språket, både i tal och skrift. Själv är jag särskilt förtjust i kooperativt lärande där det finns många strukturer som är till hjälp för läraren vid planering av samtals- och samarbetssituationer. Pedagogen är också oerhört viktig som modell och samtalspartner.

Slutligen är ordkunskap och ordrikedom av största vikt när det gäller läs- och skrivutveckling och enligt mig är högläsning av både av fack- och skönlitteratur det absolut bästa sättet. Genom högläsningen får eleverna möta skriven text och möjlighet att lära nya ord och begrepp utifrån ett sammanhang. Planera för läsning och läs och samtala så ofta ni kan.

Men fritids då, vad gör vi där?

Att få koppla av och bestämma själv vad man ska göra var något av det bästa med fritids tyckte barnen då jag arbetade där. Det kan man verkligen förstå och det som hägrade mest på ”mitt” F-1 fritids var att leka och pyssla och det är något som är väl värt att ta vara på när det gäller språkutveckling.

Kommunikationen med kamrater i leken betyder mycket för språkutveckling men det sker inte av sig självt. Om barnet inte kan någon eller bara lite svenska behöver det få lite förberedelser för att kunna ingå i ett leksammanhang och pedagogerna måste planera och organisera för detta. Regellek är den typ av lek som det är enklast att delta i när man inte förstår så mycket av språket. Lekar med enkla och tydliga regler som kan introduceras via bildstöd och där lärare och kamrater kan visa och modellera – och självklart att få leka leken många gånger. När det gäller så kallad fri lek eller rollek kan leklådor vara ett sätt till exempel genom lådor med material utifrån olika teman som till exempel sjukbesök, café, affär eller annat som är aktuellt för tillfället. Då kan du först sitta enskilt med barnet och samtala om vad som finns i lådan och visa exempel på hur det kan användas. Under leken är det viktigt att som pedagog observera och finnas till hands för att stötta genom att till exempel ge nya lekförutsättningar. Efter leken är det bra att samtala med eleven för att hjälpa till att sätta ord på det som hänt och använda olika tidsord. Utifrån leken eller något vi läst tyckte jag det var roligt att fantisera ihop nya berättelser och dramatisera. Om man känner sig mer bekväm med färdigskrivna dialoger så är det användbart för att träna uttryckssätt i olika situationer. Om eleven tycker om att pyssla kan man fotografera det som eleven gör och sedan kan eleven få beskriva och återberätta utifrån bilderna. Eleven kan också få i uppdrag att instruera en kamrat i hur aktuellt pyssel ska utföras.

Som pedagog är du en förebild och samtalspartner och den som verkligen kan utmana, berika och inspirera eleverna i deras språkutveckling. Då kan fritids fungera som en viktig arena för flerspråkighet och språkutveckling, det är bara fantasin som sätter gränser.

Lena Borghesi, Språkcentrum Mölndal
Förskollärare/Samordnare språkutvecklare
Verksam i förskoleklass och fritidshem 2000-2017
lena.borghesi@molndal.se