Om Rosalind Franklin

DNA-molekylen är en av vår tids största upptäckter. Kunskapen om dess struktur har gett oss avgörande insikter i hur genetisk information lagras, uttrycks och överförs mellan generationer. Denna kunskap har gjort det möjligt att förutse, förstå och i stor utsträckning behandla ärftliga sjukdomar.

Rosalind Franklin var en av de forskare som starkt bidrog till upptäckten av DNA-molekylens uppbyggnad. I början av 1950-talet lyckades hon ta tydliga röntgendiffraktionsbilder av DNA. Vid den här tiden arbetade forskare världen över med att lösa gåtan om hur DNA var uppbyggt. Men trots den bild Rosalind lyckades ta, fick hon ingen ära och berömmelse för sitt arbete. Hennes forskarkollega Maurice Wilkins tog nämligen delar av hennes arbete och visade för forskarna James D Watson och Francis Crick. Tillsammans lyckades de bygga en modell av den dubbla spiralformade DNA-molekylen, till stora delar tack vare Rosalinds arbete. De publicerade sina resultat i en artikel i tidskriften Nature år 1953 utan Rosalinds vetskap – och utan att nämna att de tagit del av hennes bilder under sin väg att lösa DNA-molekylens spiralformade struktur.

Fem år senare dog hon i cancer, bara 38 år gammal, medan Watson och Crick tillsammans med Maurice Wilkins belönades med Nobelpriset i medicin år 1962. Rosalind fick aldrig Nobelpriset, men hon fick Franklins gymnasium uppkallat efter sig.