Bredd- därför lyckas generalister i en specialiserad värld

Som en motvikt till trender om tidig kunskapsnischning och specialisering, kommer här tips på en bok som istället hyllar generalisten. Journalisten David Epstein sammanfattar på ett lättbegripligt sätt forskning som visar på fördelarna med att ha erfarenheter inom många fält.

Det här är en uppmuntrande bok för dig vars resa genom livet gått lite i sicksack. Den fick mig att tänka att vi förskolepedagoger kanske är exempel på de ultimata generalisterna!

Innovation och kreativitet gynnas av bredd

”Innovationer sker ofta när en utomstående som kan befinna sig långt ifrån problemets yta omtolkar det på ett sätt som uppenbarar lösningen” skriver Epstein. Ibland kan specialisten missgynnas i sökandet av lösningar på ett problem, eftersom personen blir närsynt och bara söker lokalt inom det egna fältet.

Att lösa problem över disciplingränser är bra för innovation.

Det finns en tendens att enbart överväga tidigare bekanta sätt att använda sig av saker, skriver Epstein, och detta kallas för funktionell fixering. Därför kan det vara viktigt att få leka med teknik och idéer mer förutsättningslöst. Man behöver odla en tolerant kultur där man inte är rädd att ventilera ofärdiga eller lösa tankar för att kreativitetens träd ska kunna växa.

Hur kan man tänka lateralt, alltså lite i sidled, och är det välkommet i miljön och kulturen man vistas i?

Ju mer okänt ett kunskapsområde är, desto viktigare att ha tillgång till ett team eller en person med ett brett register som kan kopplas samman. En serieuppfinnare beskrev sitt nätverk av projekt som ”ett gäng flöten som ligger i vattnet med lite tankar på kroken”. Man vet inte var det kommer nappa, men det är bra att arbeta parallellt med flera idéer och projekt då de ofta kan befrukta varandra. En framgångsrik musikalskapare beskrev det som att han ofta hade ”många olika appar i hjärnan öppna samtidigt” i sin arbetsprocess.

En studie av framgångsrika uppfinnare som lyfts i boken visade att dessa ofta:

- hade stor tolerans för tvetydighet
- hade systemtänk
- återanvände sådant som redan fanns
- hämtade kompletterande kunskap från perifera områden
- var bra på att hämta input till uppfinningsprocessen från jämförbara områden
- hade förmåga att koppla samman disparat information på ett nytt sätt
- band ihop information från många olika källor
- tycktes ila från tanke till tanke
- hade ett brett register av intressen
- läste mer och bredare än andra inom fältet
- hade mer skiftande intressen utanför arbetet
- sökte kunskap över områdesgränserna
- kommunicerade med andra experter utanför det egna fältet.

Kort sagt, de hade bredd…

Ett nytt kunskapssamhälle

Vad kan människan bidra med i ett allt mer digitaliserat samhälle med maskininlärning? Kommer vi bli överflödiga? Författaren till ”Bredd” menar att människan kan bidra med överblick och göra kopplingar mellan väsensskilda kunskapsspår. För detta krävs kreativitet och det är vi människor bra på.

Trots att grundforskning är mer och mer hotad, eftersom man oftast måste kunna visa ett klart syfte med vad man tror forskning ska leda fram till för att kunna få resurser, är grundforskning väldigt viktig.

När vi människor stöter på något oväntat i framtiden vet vi inte vilken kunskap vi kommer behöva.

Vilket virus kan vi till exempel ha nytta av att redan veta mycket om när vi stöter på det längre fram? Så var det i fallet med HIV-smitta. När HIV-viruset, som är ett så kallat retrovirus, dök upp hade man tidigare trott att retrovirus bara drabbade djur. Vilken tur att retrovirus redan var ett beforskat fält inom grundforskningen, för då gick det snabbare att ta fram bromsmediciner, skriver Epstein. Tänk om man i ett tidigare skede viftat bort den forskningen som ointressant att bedriva, eftersom retrovirus inte drabbade människor?

Det är bra att bygga en bred kunskapsbank att ösa ur. Sedan kan vi människor med kreativitetens hjälp koppla ihop och tillämpa den kunskapen på nya oväntade fält och ge upphov till innovation.

Både specialister och generalister behövs

Epstein skriver att både ”grodor” och ”fåglar” behövs. Grodor som utforskar noga på marken just i nischen där de befinner sig och lär sig massor om vad som finns just där, och fåglar som kan skapa en överblick över det stora landskapet av kunskap under sig och knyta ihop olika delar till en helhet. Så kontentan är väl att vi alla behövs på olika vis, både specialisterna och generalisterna.

Men det behöver inte heller vara så förenklat som att specialisten och generalisten är olika personer. Personer som är specialister kan med fördel utveckla sin inre generalist genom att prova på hobbies, bred läsning och sysselsättningar vid sidan av sitt specialintresse. Då kan utveckling inom nischen uppstå när en oväntad koppling plötsligt görs. De mest framgångsrika serietecknarna hade exempelvis ofta arbetat inom flera skrivgenres. Bland nobelpristagare är det enligt en studie tydligen vanligare att ha andra sidohobbies än för den mer ordinära vetenskapsmannen.

Ett utforskande förhållningssätt

Att prova på olika saker i livet gör att vi lär känna oss själva. Vi behöver prova på flera sysselsättningar och vistas i skilda kontexter för att veta vad vi trivs med och matcha oss själva mot det vi gillar. Det kan handla om att vistas i nya nätverk och hitta nya förebilder.

Författaren förespråkar ett utforskande förhållningssätt gentemot livet. Det är ofta först under resans gång som vi märker vad som passar oss och vad som är våra unika talanger. Epstein skriver ”Vilket av mina potentiella jag är det läge att utforska nu?”

Ibland finns det fördelar med att snarare testa och lära än att planera och förverkliga.

Korttidsplaner är inte så dumma. En korttidsplan kan byggas ut efter hand och bli något större. Epstein ger exempel på kemister som inom vetenskapens värld rönt stora framgångar tack vare saker de upptäckt när de gjort mer förutsättningslösa ”lördagsexperiment” för nöjes skull, utanför det normala målinriktade arbetet. I det fria utforskandet kan man plötsligt dyka på något viktigt. Som förskollärare tänker jag på vikten av fantasi.

Yrkesvärlden förändras ständigt och nya yrken dyker upp, medan andra försvinner. Epstein menar att testa-och-lär-modellen präglar beskrivningen av många som vi uppfattar som genier och som utvecklat ett nytt fält. Ett exempel är upphovsmannen till Nintendo som tog gammal kunskap testade att kombinera den på nya sätt. På det viset kunde han lyckas med innovation trots begränsade resurser.

En annan tanke från boken som sammanfattar en del av innehållet kring utforskande är ”Jag förstår vem jag är när jag ser vad jag gör”. Kanske gäller detta även våra förskolebarn tänker jag. Att få vidga sin värld inom ramen för förskolan är spännande. I denna arena har vi möjlighet att utforska omvärlden och möta det okända genom olika teman och i möten med nya människor utanför familjen.

Det är viktigt med planerad målinriktad undervisning, men lika viktigt att utforska det oväntade i den spontana lärsituationen vi dök på.

Förskolepedagogen - en utmärkt generalist

I förskolans kultur är temaarbetet alltid närvarande. Pedagoger och barn möts kring olika fält utifrån ett tvärvetenskapligt förhållningssätt. Alla infallsvinklar kring temat välkomnas. Kulturen är tillåtande och våra små kompisar i förskolans värld tänker sannerligen utanför boxen. Detta fångar vi pedagoger upp.

Oväntade pusselbitar integreras när vi hjälper gruppen mötas kring ett ämne. Hela tiden måste vi pedagoger läsa in oss på nya områden som vi arbetar tematiskt med i undervisningen i förskolan. Vad finns att lära om gråsuggor, folksagor, cirklar och klot eller rymden? Vi måste kunna lite om allt och hitta likheter och särdrag hos de mest oväntade områden som barnen intresserar sig för. Vilken tur att vi pedagoger är generalister med bredd!

Emma Gustafsson
Förskollärare, Stensjöns förskola
emma.gustafsson@molndal.se

Bredd- därför lyckas generalister i en specialiserad värld av David Epstein, Volante förlag 2020.

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Dela på:

    Senast uppdaterad