Translate

Use Google to translate the web site.
We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Translate

Kulturgaranti ger musik och rörelse

Vilja Växa är en musikalisk dansföreställning som alla femåringar i Mölndal får ta del av genom kulturgarantin. Publiken får följa med från frö till fullt blommande trädgård. Där träffas de mest förunderliga individer – galna fåglar och kluriga växare.

Embla1. Foto: Marie Eriksson

Låt föreställningen börja

Det är en solig måndagsmorgon i februari och strax före 9.30 slås portarna upp till den fina Lokalen Lorry vid Gamla torget i Mölndal. Idag har turen kommit till Gundefjällets, Östergårds, och Torallastigens förskolor tillsammans med en grupp från pedagogisk omsorg.

Barnen smyger in i den stämningsfullt belysta lokalen och slår sig ner på gräsmattan runt scenen. Det hörs fågelkvitter i luften och man kan ana att det är något spännande på gång.

Under dansföreställningen får vi uppleva åskväder, kompostbegravningar och sprakande lysmaskdisco. Det lyfts många frågor och funderingar Hur stor ska trädgården vara? Hur lång tid tar det för ett träd att växa? Kan man verkligen plantera busfrön?

Musiken kommunicerar

Det är en mysig föreställning om att vänta, längta och blomstra. Det finns också utrymme för en hel del humor. Samspelet mellan musik och rörelse får publiken att både känna, tänka och skratta. Saxofonens ljud förstärker dansen och rörelserna så att musiken blir en del i att förmedla handlingen.

Embla 2. Foto: Marie Eriksson

Kulturgaranti

Embla dans och teater ligger bakom den fina föreställningen som Mölndals femåringar får ta del av genom Kulturgarantin. Syftet är att ge alla barn och unga i Mölndals stad likvärdig tillgång till kulturupplevelser och eget skapande genom en rad olika arrangemang för olika åldersgrupper. Kulturgarantin för förskolbarnen ska stärka lärprocesser i förskolan med fokus på att utforska med kroppen och sina sinnen och genom olika uttrycksformer utveckla förmågan att kommunicera och väcka nyfikenhet.

Genom dans, live-musik, vatten, koldioxid och en lekande fantasi undersöks livets och trädgårdens kretslopp. På plats under föreställningen finns Sara Sivre, kultursamordnare för barn och unga och Carina Eriksson, verksamhetsutvecklare för Mölndals förskolor. De är två av nyckelpersonerna som gjort det här projektet möjligt.

Embla 3. Foto: Marie Eriksson

Plats för långsamhet

Men varför växer inte fröerna som planterats så omsorgsfullt under föreställningen? ”Ni måste vattna” utropar flera barn. Och så blir det. Kanna, vatten och lång slang med tratt plockas fram. Och plötsligt förändras något i rummet. Tempot skruvas ner och en lång sekvens utspelas i slow motion, vilket verkar hänföra barnen extra.

Tempoväxlingarna, rörelserna och mimiken hos skådespelarna fångar verkligen publiken och mycket av budskapet förmedlas utan talade ord.

Embla 4. Foto: Marie Eriksson

Mörker och ljus

När vattningsproceduren är klar väcks nya frågor. ”När växer det egentligen? Varför ser man inte när det växer?” Tänk om det är så att det växer på natten… Belysningen tonas ner tills scenografin bara kan förnimmas svagt. En lysmask glöder i ett hörn, lyktor tänds i träden och lysande ärtor rullar ut över golvet.

Mitt i allt det magiska verkar det hända något. Skådespelarna virvlar runt över scenen och vi kan ana att det växer. Ljuset skruvas sakta upp och publiken får klart och tydligt se vad som hänt. Flera frukter och knoppar har tillkommit bland träden och blommorna. Ett barn reser sig, sträcker upp armarna och utbrister ”Ja det funkade.”

Embla 5. Foto: Marie Eriksson

Avslutande verkstad

Efter 30 minuters föreställning där publiken satt som trollbunden följde 15 minuter med verkstad och reflektion. Barnen fick vara med och dansa, samtala och styra innehållet i den sista delen. Tänk att blåklint, vallmo, tulpaner, ärtor och maskrosor kan ha egna dansrörelser med sång till.

Verkstaden utmynnade i en blomdans som barnen fick med sig att dansa vidare på förskolan. Det finns också en enkät med frågor utarbetad som ligger till grund för vidare samtal med barnen.

Vad händer sedan?

På vägen ut från föreställningen hörs och syns många reflektioner hos barnen. De pratar, dansar, sjunger, skapar ljud och ställer frågor. Tänk om man kunde få finnas med som en liten fluga på väggen runt om i alla Mölndals förskolor för att se vilka processer som tar fart efter föreställningen.

Det finns en oändlighet av spår och intryck att fånga upp och arbeta vidare med. Kanske blir det fördjupningar kring musik, instrument, ljudeffekter, rörelse och dans eller kanske plantering och växande? En del fortsätter säkert med den roliga och engagerande övningen att applådera sig själva med hjälp av olika kroppsdelar. Jag gissar att andra arbetar vidare med ljus och mörker på olika sätt och kanske lysmaskar. Det skulle också kunna vara så att någon fastnat för poetiska fraser från föreställningen som ”Jag hör träden prata och jag hör träden andas.”

Marie Eriksson
Verksamhetsutvecklare

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Dela på:

    Senast uppdaterad 2019-03-06 13.46