Translate

Use Google to translate the web site.
We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Genus och normer i förskolan

När förskolläraren Anna Wargren för några år sedan fick på sig genusglasögonen började hon se allt på ett nytt sätt. Hon tittade på verksamheten och sitt eget förhållningssätt med nya ögon.

Anna är förskollärare på Svejserdalens förskola i Mölndal. Hennes nyfikenhet kring genus och normer ledde till att hon valde att läsa genushistoria och genuspedagogik vid Göteborgs universitet parallellt med sitt förskollärarjobb. Hon upplever att de vetenskapliga teorierna ger tyngd och att de också ger henne energi och engagemang i sitt arbete. Framförallt ser hon att utbildningarna gett henne nya sätt att tänka. Tidigare kunde hon nästan uppleva det som lite jobbigt när barn uppförde sig utifrån en förväntad norm. Nu ser hon istället hur ”människor blir” i olika sammanhang.

Arbetslagets förhållningssätt

Tillsammans med kollegorna John och Nina började Anna titta på deras föreställningar om barn. De arbetar mycket med hur de uttrycker sig, vilka förväntningar de har på olika barn i olika sammanhang och vad dessa förväntningar grundar sig på. De funderar över tendensen att säga saker som: ”kom nu tjejer” eller ”vilken stor kille du är.” Deras genusarbete utgår inte ifrån att göra om barn genom att arbeta kompensatoriskt, inte heller att skapa en könsneutral miljö. Det handlar om att arbeta med sitt eget förhållningssätt som pedagoger och vilka möjligheter eller begränsningar barnen i deras grupp möter utifrån det. Arbetet med genus fick Anna och hennes kollega Nina Kinnander att bidra med en workshop till Mölndals studiedag i november 2016.
 

Anna föreläser Foto: Marie Eriksson

Att se bakom sin egen förväntan

Annas erfarenhet är att vi i förskolan liksom i övriga samhället ofta är snabba med att ge barn etiketter som blyg, livlig eller pojkflickig. Att vi tolkar det barnen gör på olika sätt utifrån vad vi förväntar oss och att vi bemöter olika omedvetet. På workshopen pratar Anna varmt om hur viktigt det är att släppa dessa stämplar och att arbeta för att skapa sammanhang där varje människa får möjlighet att bli sitt bästa jag utan att begränsas eller bli styrd utifrån kön eller andra normer. Hon ser det som betydelsefullt att arbetslaget vågat välja ett begränsat fokus, just nu i form av genus, i sitt arbete. Det gör det greppbart och konkret och det leder på sikt vidare till tankar och utvecklingsarbete kring funktionsnormer, etniska normer och övriga diskrimineringsgrunder. Normer som finns runtomkring oss och styr oss, många gånger omedvetet. 

Arbeta kreativt med normerna

I sitt föredrag lyfter Anna betydelsen av att få in normmedvetenhet i varje pedagogs tänkande och att det ständigt bör vara föremål för reflektion i ett arbetslag. Först då menar hon att normmedvetenheten kan bli till normkreativitet genom att finnas med i våra handlingar. I arbetet med att visa på fler möjligheter snarare än att begränsa barnen har de i hennes arbetslag börjat i det konkreta och försökt möta barnen där de befinner sig.

När flera barn i gruppen hade tankar och diskussioner kring vem som kan ha kort respektive långt hår valde de att spinna vidare på det. Till sin hjälp tog de temasagan som de då arbetade med ”Hugo vilken cirkus” av Mia Nilsson. Karaktären Björnen från boken besökte barnen i form av en handdocka. Björnen hade med bilder på sina kompisar Zlatan och Robyn. Pedagogerna valde just de fotona för att det är personer som många barn i deras grupp kunde relatera till. Mötet med handdockan och fotona blev underlag för samtal kring vem som kan ha kort respektive långt hår och barnen fick erfarenheter av något de inte upplevt tidigare. De har även använt sig av boken Kenta och Barbisarna av Pija Lindenbaum som finns inläst på UR.

Vid första anblicken var Anna rädd att den berättelsen skulle befästa normerna snarare än utmana dem. Bokens poäng är att du ska få leka med vad du vill oavsett vem du är, men samtidigt så bekräftar den det "förväntade": att det är tjejer som leker med Barbie och att det är lite konstigt att Kenta vill göra det. Men genom att samtala kring boken tillsammans med en liten grupp barn upptäckte Anna att de kunde komma förbi det uppenbara och komma åt bokens metabudskap och reflektera runt det på olika sätt på ett djupare plan.

EPA som kommunikationsverktyg

Workshopen om genus på studiedagen avslutades med att Annas kollega Nina Kinnander lät gruppen prova reflektionsverktyget EPA: Enskilt - Parvis – Alla. Ett verktyg som förslagsvis kan användas på en arbetsplatsträff som igångsättare för arbete med exempelvis genus.

1) Enskild reflektion i fem minuter. Var och en skriver fem påståenden på fem olika post-it lappar utifrån frågan: Vad kan du göra för att arbeta utifrån en genusmedvetenhet på förskolan?

2) Sitt tillsammans i par och kommunicera runt påståendena. Väl gemensamt ut de fem viktigaste från parets 10 lappar.

3) Gå samman i grupper om 4-6 personer och diskutera er fram till de fem viktigaste påståendena av samtliga lappar.

Verktyget kan sen efterföljas av arbetslagsreflektioner där påståendena kan användas som stöd för att hitta fokus att arbeta vidare med, konkreta aktioner och en plan för uppföljning.

Gruppdiskussion. Foto: Marie Eriksson

Avslutningsvis säger Anna

Bråka med er verksamhet men var samtidigt förlåtande både mot er själva och varandra, hela vår kultur och vårt genussystem finns med i ryggsäcken. Fokusera på att erbjuda barnen möjligheter och inte begränsningar.

Skribent:
Marie Eriksson
förskoleutvecklare

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    Vänligen verifiera att du inte är en robot

    300

    Dela på:

    Senast uppdaterad 2017-10-20 13.12