Performancekonst på Kulturskolan

Vad händer när fem lärare i fem olika konstnärliga ämnen går samman och kastar in sina elever i ett tvärkonstnärligt performance-projekt?

Performance eller performancekonst är konst som existerar medan den pågår. Det kan mer beskrivas som en händelse än som en föreställning. Konstnären blir konstverket och relationen mellan publiken och utövaren är det viktiga.

Så inleder Mölndals Kulturskolas nya bildkonstlärare Emely Hansson Cuadros introduktionsträffen i Kulturskolans nya performancekurs som ska pågå under några höstveckor 2022.

Framför sig i blackboxen på teater Cinnober i Masthugget har hon 17 ungdomar mellan 13 och 17 år som alla går i antingen teater, dans, film eller bildkonst på Kulturskolan. Några av dem känner varandra från sina olika kurser men de flesta har inte träffats tidigare. De har valts ut som deltagare i den nystartade kursen där de under några veckor ska få fördjupa sig i sina egna och varandra ämnen. Resultatet ska bli en egen performance som ska framföras på just teater Cinnober i slutet av november.

Samarbeta över gränserna

Projektet startades av Linda Svanegård, Moa Hallgren, Emelie Reboira och Cecilia Elgh som undervisar i ämnena film, teater, dans respektive bild och form på Kulturskolan.

Syftet med kursen är att eleverna ska få arbeta tvärkonstnärligt och på det viset få en större förståelse både för sitt eget ämne och för synergierna man kan skapa ihop med andra.

Vi vill att de ska få lära sig hur man kan arbeta tillsammans över olika ämnesområden för att skapa en gemensam föreställning. Samtidigt får de experimentera med sitt eget ämne och testa nya sätt att arbeta, säger Linda Svanegård som är filmpedagog.

Efter presentationen drar Linda igång några korta filmer på den stora projektorduken där eleverna får ta del av några olika performance-uttryck. Det börjar med ett gäng människor som sitter och stickar medan ett hårdrocksband öser loss mitt ibland dem och slutar med ett gäng artister som rör sig genom en folkfylld gata klädda i fårkostymer.

Ett manus växer fram

När filmerna slutat rulla blir eleverna indelade i grupper och får sätta sig i olika rum för att diskutera vad de sett. De ska också fundera över hur de själva kan skapa en performance genom att kombinera och/eller inspireras av filmerna.

Diskussionen rör sig motvilligt till en början. Eleverna är uppenbart kluvna till ämnet och flera av dem har inte fått några direkt positiva intryck. Men ganska snart är det någon som sätter fingret på själva kärnan i en av filmerna: kontrasten mellan två så olika uttryck som stickning och hårdrock. Det får samtalet att börja röra sig lite snabbare och plötsligt kläcker en annan elev en idé om att en person kan vara en kejsare och övriga undersåtar som gör precis som kejsaren vill. De andra ser tveksamma ut ett ögonblick men så ställer någon en följdfråga och idéerna börjar hagla.

Tänk om en av undersåtarna är annorlunda, hen kanske dansar och det gillar inte kejsaren.

Ja, kejsaren kan stirra ut dansaren som i filmen med hon Marina [Abramovic], som satt och stirrade på folk där på museet.

Och plötsligt kan kejsaren skjuta dansaren.

Skjuta?

Ja…

Och när dansaren dör kan alla andra dö också, även de som håller upp kejsaren. Då fattar kejsaren att det där kanske inte var så bra gjort ändå.

Ja, och dansaren kan ha röda kläder så den sticker ut.

Detalj efter detalj läggs till planen och när lärarna kallar in alla grupperna i blackboxen igen har tre olika performance växt fram bland eleverna som för en halvtimme sedan knappt visste vad en performance var.

Välkommen in i The Square

Innan det är dags för eleverna att muntligt presentera sina performance-idéer är det dags för en mer praktisk övning.

Medan eleverna samtalat i grupper har lärarna tejpat upp en stor ruta mitt på golvet i blackboxen. Längs kanterna trängs rekvisita i form av kläder, prylar, målarutrustning och filmutrustning. Där finns även en dator med en Spotify-lista och en högtalare för musik.

Reglerna för övningen är enkla. När man känner för det går man in i fyrkanten: The Square. Därinne stannar man så länge man vill och gör vad man vill. Har man inga idéer kan man ta en lapp ur lådan och visa sin tolkning av det som står på lappen, på precis vilket sätt man vill. Fem personer får vistas i rutan samtidigt, övriga är publik under tiden.

När teaterlärare Moa Hallgren är färdig med sin förklaring av uppgiften blir det knäpptyst i rummet. 17 par ögon rör sig runt i rummet, stirrar ner i golvet eller blickar mer eller mindre förskräckt in i rutan. Sekunderna tickar fram. Någon rör på sig men rutan förblir tom.

Kreativiteten tar över

Till slut kliver den första personen in i rutan, går fram till lådan, tar en lapp och börjar tyst stega fram och tillbaka i rutan, som för att mäta upp något med fötterna. En lång stund fortsätter detta innan eleven lämnar rutan igen och sätter sig på sin plats. Ytterligare några släpande sekunder senare går nästa person in och får sällskap av ytterligare en.

Efter några minuter sjuder rutan av liv. Elever ålar på golvet, målar med fötterna, klär på sig tjugo lager klädesplagg, försöker förhöra sig om meningen med livet eller frågar efter väganvisningar till akuten.

Någon ställer sig bakom filmkameran och börjar göra kamerasvepningar, zoomningar och gasta ut instruktioner alltmedan det improviserade performance-konstverket livesänds på storbildsduken. En annan slår på en raplåt från spellistan och intensiteten stiger ytterligare.

Publiken involveras, lapparna tar slut, tolkningarna blir allt vildare och när teaterläraren Moa Hallgren till slut blåser av uppgiften och ber deltagarna lämna rutan är det nästan motvilligt som den sista eleven går ut.

En kort frågerunda visar att ingen har lämnats oberörd, vare sig de tillbringade mycket tid i The Square eller mest var publik på utsidan.

Värdefullt samspel

Dagens andra uppgift är därmed avklarad med beröm godkänt. Eleverna har skapat en upplevelse där de själva utgjort konstverket och där relationen med publiken blivit det viktiga.

Linda Svanegård noterar att flera samarbeten mellan eleverna växte fram spontant under uppgiftens gång. Eleverna lyssnade in varandra både framför och bakom kameran, interagerade med varandra och med publiken och lät tolkningarna växa fram i samspelet, precis som lärarna hade önskat.

Det är otroligt värdefullt, både för eleverna och oss lärare med sådana här samarbeten. Att få tänka utanför sina egna ramar. Våga testa nytt! Man lär av varandra och får möjlighet at bolla idéer fram och tillbaka, säger hon.

Egen föreställning

De närmaste veckorna väntar en workshop i vartdera ämnet teater, dans, konst och film så att eleverna ska få bekanta sig med varandras ämnen.

På det följer en gemensam lektion för att sätta ramen för performance-föreställningen. Sedan jobbar eleverna på i sina ordinarie grupper tills det är dags för föreställning inför publik.

Det ska bli otroligt spännande att se vad eleverna gör av detta! säger Linda Svanegård. Efter kursen är målet att de ska känna att de har fått frihet att experimentera inom sitt eget ämne och utforska andras. Att de har lärt sig hur det är att arbeta tvärkonstnärligt och driva en process från början till slut där de själva tar stort kreativt ansvar.

Sedan hoppas vi ju såklart också att eleverna får en förståelse för vad Performance-konst innebär och lyckas göra en föreställning de själva känner sig stolta över!

Kom gärna på föreställningen, söndag 27 november klockan 16 på Cinnober Teater i Masthugget. Begränsat antal publikplatser så kom i tid!

Victoria Eriksson
Kommunikatör på Mölndals Kulturskola