I varje rum ryms möjligheter

På Sörgårdens förskola vågar man möblera om både i tankarna och i rummen. Där ryms en vilja att tänka nytt och att prova sig fram.

Förskolan ligger i en del av Sörgårdsskolans lokaler och slog upp portarna 2011. Vid första anblicken skulle man kunna tänka att det här är lokaler som inte är avsedda för förskoleverksamhet, men pedagogerna har verkligen gjort underverk med miljöerna. När jag besökte Sörgårdens förskola möttes jag av en stolthet hos barn, pedagoger och förskolechef som ville visa och berätta om både stort och smått som finns att upptäcka i deras förskola.

Tillåtande atmosfär

Inger Thungren började som förskolechef på Sörgården 2015, hon beskriver hur hon redan från start kände av den tillåtande atmosfären. ”Det här är en plats med högt i tak där man vågar vara spontan och har en vilja att utvecklas och lära mer.” Inger menar att den stommen är så mycket värd och att det är en kultur som gör att man känner stolthet när man går till jobbet. Modet att tänka nytt och handlingskraften att prova sig fram kan gälla att ta sig an forskning likväl som nya begrepp i våra styrdokument.

Möblera om i tanken

Både Inger och hennes medarbetare beskriver ett arbete med föränderliga lärmiljöer där man ofta möblerar om, men på Sörgårdens förskola bygger ommöbleringen på något mer än att flytta runt möbler. Det handlar framförallt om att möblera om i tanken och att hålla de pedagogiska diskussionerna vid liv.

Genom att jobba aktivt och reflekterande med lärmiljöerna så blir det också ett konkret sätt att arbeta tydligt med mål och styrdokument för att skapa bästa möjliga förutsättningar för varje barn. Reflektionerna och analysen sätts på pränt i levande verksamhetsplaner som finns i varje arbetslag.

Tre hemvister

Sörgårdens förskola består av tre hemvister; Kusin vitamin, Kung krusidull och Krakel Spektakel. De yngsta barnen på Kusin vitamin befinner sig just nu i processer kring boken Knacka på av Anna-Clara Tidholm. När vi besökte deras hemvist hade barnen mycket att visa och berätta.

Samtidigt som barnen ivrigt pekar, tecknar och berättar för mig om vad de har i sina rum så småpratar Inger och förskollärare Lina Winsnes om arbetet med Knacka på. Där och då väcks en ny idé om att man skulle kunna projicera boken mot en vit vägg eller dörr. Då skulle barnen kunna kliva in i sagan digitalt och uppleva på nya sätt.

”Knacka på” förstärker lärmiljön

Inne på samlingsmattan visar Lina och barnen dörren till det lilla skåpet där olika delar av boken kan upplevas konkret efter att barnen knackat på dörren. I bokens första uppslag syns Kalle som sitter och trummar, en badbalja och en boll. Pedagogerna har fångat upp de olika delarna i bilden och låtit det utgöra grunden för undervisningen tillsammans med barnen.

Pedagoger och barn har låtit boken Knacka på bli en del av lärmiljön på ett konkret och inspirerande sätt. Det finns en kub som kan inredas med enkla medel under olika projekt. Just nu är den förberedd med en mängd kuddar. Den som kan sin ”Knacka på” kan nog ana vad som är på väg att hända här; ”Någon inne, fyra apor, kastar kudde, apkalas.”

Rum i rummet

Förskolans äldsta barn huserar i hemvisten Krakel Spektakel. Deras rum består av en ateljé och ett enda stort rum. En ganska utmanande miljö att inreda men med hjälp av draperier, skärmar och kuber har de skapat rum i rummet och tillvaratagit miljöns förutsättningar.

Förskollärare Kerstin Ivarsson berättar hur de föränderliga lärmiljöerna handlar om kommunikation pedagoger emellan och med barnen, med en lyhördhet för vad de är uppslukade av.

Just nu har de skapat extra plats åt barnens bygg- och konstruktionslek där det ges stort utrymme för återbruksmaterial från Mölndals återanvändningscenter Skatan. Med hjälp av projektorn kan lärmiljöerna också få en digital förstärkning.

Varje vrå tillvaratas

När vi kliver in på hemvisten Kung Krusidull blir jag genast medbjuden i en bygglek av en grupp treåringar som välkomnar mitt deltagande med öppna armar. Förskollärare Mirja Dehner berättar att hon känner sig glad och stolt just över atmosfären som finns på hela förskolan. ”När vi pedagoger känner arbetsglädje har en god gemenskap, då speglar det också av sig på barnen.”

Hemvisten består av många små vinklar och vrår där varje millimeter är tillvaratagen. I anslutning till tvättrummet, där det ofta kan bli lite väntetider, finns en reflektionsvägg med bilder från verksamheten. Det utgör en naturlig plats att stanna upp och återbesöka det man har varit med om med hjälp av bilderna. På väggen intill finns en bänk täckt av spännpapper där barnen kan rita och resonera tillsammans.

Ateljékultur

Skapande syns överallt men hemvistens hjärta är nog ändå ateljén och redan på dörren in kan man läsa om vikten av att ta skapandet på allvar. Just idag har barnen arbetat med tekniken blåsmålning.

Kung Krusidulls ateljé med fönster ut mot världen.

Att se möjligheter

Ateljékulturen finns på hela förskolan liksom fokus på
föränderliga miljöer och öppna material. Det som slår mig efter en dryg timme på Sörgårdens förskola är att det inte bara är lärmiljön som fyllts av möjligheter och öppenhet utan det är hela förhållningssättet.

Mitt besök utspelade sig under en förmiddag då allt råkade hända på en och samma gång. Det var dubbelbokade möten, en tolk som skulle hjälpas till rätta och en familj som skulle visas runt, men på något sätt så gick det alldeles utmärkt i alla fall. Hela förskolan genomsyras av inställningen att se möjligheter och hitta lösningar i alla sammanhang ”vi gör det bästa av det vi har och av varje situation.”

Marie Eriksson
Verksamhetsutvecklare