Barn kan!

Kängurun är en av Mölndals nyöppnade förskolor som ligger i Krokslättsområdet vid foten av Safjället. Forskare och lärare från Yonsei University i Syd Korea besökte förskolan med stor nyfikenhet på lärmiljöerna och arbetet med barns delaktighet.

Ida Lagnander arbetar som pedagog på Västarvet, Västra Götalandsregionens natur- och kulturförvaltning. Hon har ansvarat för utställningen ”Kan själv!” som visats på Mölndals stadsbibliotek under sommaren. Samtidigt som barnen i Mölndals stad kunnat besöka utställningen så har barn i Seoul, Syd Korea också gjort det. En kopia av utställningen har nämligen visats på Seoul Museum of History. Där har utställningen uppmärksammats av forskare och lärare från Yonsei University´s Child Development.

I augusti kom tre representanter från Yonsei university till Mölndal för att titta på utställningen tillsammans med Ida Lagnander. I samband med det besökte de också förskolor för att få inspiration och idéer till utveckling av sitt utbildningsprogram för pedagoger och föräldrar riktat mot barn i åldern 1-2 år. De var särskilt intresserade av att få exempel på hur man kan arbeta med inne- och utemiljö i förhållande till de allra yngsta barnens lärande.

Besök på förskolan Kängurun

Det första förskolebesöket var på Kängurun. Stadsdelen där förskolan Kängurun ligger kallas Nya Krokslätt ”ett hållbart samhälle i miniatyr med klimatsmarta lösningar". Hållbarhet i alla sammanhang är också Känguruns ledord. De har en utomhuspedagogisk inriktning med en bas i Reggio Emilia filosofins intentioner med fokus på relationell pedagogik i en förskolemiljö där detta förenas i lärmiljöer och pedagogernas förhållningssätt.

Besökarna blev visade runt på Kängurun av förskolechef Inger Thungren och förskollärare Emilie Larsson. Under det korta besöket på knappt en timme utbyttes en mängd tankar och idéer med hjälp av en tolk som också har sina rötter i förskolans värld.

Inger Thungren och Emilie Larsson

Har du tittat på maten idag?

Rundvisningen startade i matsalen där kocken Melanie Leuschner Santaella fanns på plats och berättade om arbetet med måltidspedagogik som hon och pedagogerna driver tillsammans. Just tillsammans är betydelsefullt på Kängurun. Förskolechef Inger Thungren lyfter vikten av att ständigt fokusera på samarbete och att arbeta som ett helt team i en verksamhet där ”vi gör varandra bra.”

Melanie visade serveringslinjen i barnens höjd där de själva kan ta till sig mat. Varje dag inför lunchen plockar hon ihop en liten presentationstallrik så att barnen kan få en bild av måltidens samtliga komponenter vilket ger inspiration till att våga testa och smaka. Utanför köksdörren hänger flera uppsättningar kockkläder i barnstorlek som används flitigt när barnen bjuds in att vara delaktiga i matlagningen på olika sätt. ”Jag vill bli barn igen” utbrast en av besökarna spontant.

Det blev stora leenden när Melanie berättade att hon bjudit barnen på den koreanska grönsaksrätten kimchi. ”Det gick inte riktigt hem första gången, men nya smaker och konsistenser behöver få provas många gånger” berättade Melanie. I Känguruns matsal är alla sinnen viktiga; titta, lukta, känna, lyssna och smaka på maten.

Basmiljöer och tillägg

Förskollärare Emilie berättade vidare om förskolans genomtänkta miljöer som skapats för och med barnen. Pedagogerna har förberett och iscensatt grunden till miljöerna. I mötet med barnen tillvaratas sedan deras nyfikenhet och intressen och pedagogerna kan göra tillägg i miljön utifrån det. När Emilie berättar om verksamheten fokuserar hon mycket på just att barn kan själva och att skapa en miljö som tillåter och lockar till det.

Ateljéer

Den lilla ateljén ligger i hjärtat av de yngre barnens två hemvister på nedre plan. En trappa upp finns en stor ateljé i anslutning till tre hemvister för förskolans äldre barn. Besökarna blir länge kvar i ateljéerna där det finns en rikedom av material att upptäcka och utforska. På väggarna sitter det inspirationsbilder med konst från hela världen och från olika tidsepoker där konstnärerna är både män och kvinnor. Tanken är att stärka mångfald och hela världens kulturer.

Tillvarata barns naturliga rörelse

Pedagogerna har börjat att inreda ett rörelserum där barnen kan få möjlighet att förstå sin kropp genom rörelse. På Kängurun arbetar man med att få in ett flow i alla barnens miljöer där barns naturliga lust att röra sig tas tillvara. I rörelserummet tar de det ett steg till genom att dessutom locka till rörelse på olika sätt.

”Har ni studerat barnen för att kunna bygga upp miljön?” undrar en av besökarna. Emilie berättar att grunden till miljön byggdes upp innan barnen började med inspiration från andra förskolors erfarenheter. Utifrån barnens intresse för klot och bollar har miljön nu berikats med bollar av olika slag, i olika storlekar, mjuka och hårda, med studs och utan studs.

Följ med ut på gården!

Kängurun har gjort många medvetna val kring materialen som barnen möter både inne och ute. Emilie visar transparenta hinkar som hjälper barnen att se processen när de leker och utforskar. De har även visat sig att vara utmärkta när barnen är nyfikna på insekter. Och Insekter finns det gott om på Känguruns lilla gård. Där har planterats buskar som särskilt lockar till sig just insekter och fjärilar. Även den övriga växtligheten är genomtänkt för att stimulera olika sinnen, med Bambu som rasslar i vinden och annorlunda blommor som ska väcka nyfikenhet på naturen. En växt får en blomma som ser ut som hår.

Gården är genomtänkt och välplanerad men inte så stor. Ett område i det närbelägna naturreservatet Safjället kommer att bli en naturlig del av förskolans pedagogiska rum med hjälp av en iordningställd gångled direkt från förskolans gård.

Återbruksmaterial

Det finns mycket kvar att utveckla och lägga till på gården berättar Emilie. Just nu leker barnen gärna med olika naturmaterial som även får möta återbruksmaterial från Skatan, som är namnet på Mölndals kreativa återanvändningscenter.

Besökarna är särskilt intresserade av hur vi i Mölndal samarbetar med återanvändningscenter som tar emot rest- och spillmaterial från företagen i närområdet. De imponeras av hur allt är kontrollerat så att det är giftfritt.

När Emilie visar lite av hur barnen brukar använda återbruksmaterialet får hon genast sällskap i byggandet. Det är egentligen ingen som vill bryta upp, men besökarna behöver avsluta för att hinna med en spårvagn. Tänk så mycket lärande det går att dela på en knapp timme när vi möts med genuin nyfikenhet och öppna sinnen.

Marie Eriksson
Verksamhetsutvecklare