Processer och mötesplatser i förskolan

På Heljereds förskola i Kållered är gemensam reflektion och ett medvetet arbete med lärmiljöer grunden i en organisation där barnen får vistas i ett mindre sammanhang under stora delar av dagen.

Att göra det bästa av det vi har

En regnig februarimorgon ringde jag förskolechef Monica Holmén Klawitter för att boka in ett besök på Heljereds förskola. En timme senare hade vi inte bara bokat in en tid, jag hade också fått ta del av en spontan och engagerad berättelse om ett levande utvecklingsarbete.

Monica är förskolechef på Bölets- och Heljereds förskolor i Kållered. Vårt samtal börjar med att hon problematiserar hur det på många olika sätt är tuffa tider för den svenska förskolan. Det finns mycket att önska vad det gäller resurser för att öka förskolors möjligheter att skapa en verksamhet med kvalitet.

Samtidigt så betonar Monica vikten av att vi i alla sammanhang gör det bästa av det vi har och tillvaratar de möjligheter som bjuds. Monica signalerar en hel del oro för förskolans yttre förutsättningar men också glöd, arbetsglädje och en tro på att vi alla kan göra skillnad.

Mindre barngrupper

Ett viktigt steg för Heljereds förskola har varit att dela in barnen i mindre grupper där en förskollärare och en barnskötare ansvarar för varje grupp. Grupperna är åldershomogena och ambitionen är att pedagogerna ska kunna följa barnen genom huset till nya lokaler och nya möjligheter i takt med att barnen växer.

De äldre barnen är indelade i tre grupper med ett torg som gemensam mötesplats och de yngre likaså. De har byggt upp ett system för att möjliggöra så att barnen både inne och ute kan få vistas i ett mindre sammanhang.

Restaurangen som mötesplats

Heljereds förskola har en stor piazza som de inledningsvis hade svårt att nyttja på ett meningsfullt sätt. Piazzan rymmer möjligheter till möten, dans, musik och annat men nu har det också förvandlats till en restaurang. Det är inte bara ett rum för att äta utan också en plats där barns delaktighet och lärande ryms. I restaurangen finns en serveringslinje som är 60 centimeter hög. Där kan barnen själva hämta sin mat från en buffé och växa med ansvaret.

Varje barn har sin egen namnade mellanmålsburk, som de fyller under frukosten. Det gör att mellanmålet kan bli flexibelt och kan ätas på olika platser Kanske i den lummiga pilkojan på gården där det även går att tända en brasa och laga soppa till lunch.

Samarbetet med köket och det flexibla förhållningssättet gör att måltiderna kan bli en meningsfull del av helheten där måltidspedagogik möter de andra delarna i verksamheten. Det blir också en del av förskolans utomhuspedagogiska profilering där de utifrån barnens förutsättningar använder naturen som ett pedagogiskt rum där barnen leker och lär.

Processer som inte städas undan

Monica ser restaurangen som en vinst för alla och att den gynnar många olika aspekter men främst barnen. Matsvinnet har minskat, samarbetet ökat och även städningen har underlättats, då matspillet finns samlat på en plats, vilket också innebär att det frigörs tid för pedagogerna att ägna sig åt sitt huvudsakliga uppdrag – att finnas där för barnen.

Organisationen runt restaurangen innebär även att barnens lärmiljöer på avdelningarna kan inredas på ett helt nytt sätt där matbord inte behöver vara i fokus.

Barnens byggen, lekar och processer kan få finnas kvar redo att fortsätta efter måltidens slut. På det här sättet minimeras stunder av väntan för barnen och de behöver inte plocka undan för sakens skull. Barnens lekar och utforskande kan lämnas mitt i processen när de går till restaurangen för att tanka ny energi. Efter måltiden kan barnen hitta tillbaka till det de för tillfället är uppslukade av.

”För att få intresserade barn och motiverade barn så måste vi rikta blicken mot det de försöker förstå.”

Hanna Rylander är förskollärare tillsammans med de allra yngsta barnen som är 1-2. Hon visar hur deras miljö för tillfället är riggad för att möta barnens nyfikenhet kring balans, fart och föremåls rörelse.

Systematiskt kvalitetsarbete

Monica har arbetat inom förskola både som förskollärare och förskolechef i 40 år. Hon började arbeta som förskolechef för Heljered- och Bölets förskolor 2015. Ett första betydelsefullt steg var att tillsammans med pedagogerna tydliggöra intentionen med verksamheten.

De började med att processa fram värdeord och arbetade med att gemensamt tolka och skapa en samsyn runt ordens betydelse. De landade i orden Lärande, trygghet och glädje. Monica ser en tydlig kedja med värdeord – förhållningssätt – arbetssätt som bygger på allas delaktighet och varje pedagogs medvetenhet om hur just jag gör skillnad. ”Värdeorden ligger som ett raster över hela verksamheten” förklarar Monica.

På Bölets- och Heljereds förskolor har Monica och medarbetarna utvecklat ett arbetssätt där systematiskt kvalitetsarbete och aktionsforskning går hand i hand. Att reflektera och problematisera runt alla delar av verksamheten är givetvis en grund. Men Monica trycker på vikten av att inte fastna i problemen utan att börja i det positiva. ”Vad är det som gör att just det här blir bra och hur kan vi göra mer av det?”

Struktur för reflektion

Att låta reflektionen och varje pedagogs medvetenhet komma i fokus har krävt en hel del strukturella förändringar. Monica ser en stor vinning i att de tagit bort så gott som all personlig planeringstid och istället arbetar med gemensam reflektion i olika konstellationer.

De har byggt upp ett system med pedagogiska måndagar som innebär att olika lärande möten kan ske på måndag eftermiddag varje vecka. Det bygger på ett rullande schema med arbetslagsmöten, processgrupper och ett forum där förskollärare kan mötas.

Processgrupper

Alla på arbetsplatsen måste äga processerna i utvecklingsarbetet med fokus på delaktighet och eget ansvar menar Monica. Varje medarbetare ingår i en processgrupp med en processledare. Det är i de här grupperna som värdeorden arbetats fram.

Just nu ligger fokus på jämställdhet där arbetet utgår ifrån Skolverkets material "7 timmar om jämställdhet". Utvecklingspaketet bygger på styrdokument, sammanfattad forskning, instruktioner till samtalsledare och dokumentationsmallar.

Varje månad träffas processledarna tillsammans med Monica för att lägga en grund för innehållet i grupperna och formulera frågor som kan hjälpa dem vidare. Samtalen i processgrupperna länkas till arbetslagsarbetet genom tydliga och konkreta aktioner. Det kan exempelvis handla om att filma sig själv och att tillsammans i arbetslaget analysera filmen utifrån en specifik frågeställning som ”Hur bemöter vi flickor och pojkar i tamburen?”

Vad lärde vi oss?
Vad blir nästa steg?
Varför gör vi det här- syfte?
Vad ser vi för fördelar med att göra så här?
Vad ser vi för svårigheter?

Systematisk analys

Hela årets systematiska kvalitetsarbete hänger ihop och det möjliggörs genom en kontinuerlig dokumentation där pedagogerna kan titta tillbaka på året som gått som en grund för analys.

Monica berättar att de ännu inte har hittat det perfekta sättet för att sammanställa och systematisera dokumentationerna på ett lättöverskådligt sätt. ”Men vi provar oss fram, inspirerade av olika mallar, och vi lär oss under resans gång.”

Att göra skillnad

Genom att ha dokumentation sammanställd över hela året kan pedagogerna upptäcka saker som att ”Vi har inte dokumenterat så mycket runt matematik – hur kan det komma sig?”. Ambitionen är att komma åt ”hur vi gjort skillnad – vad det är som gjort att barnen lärde sig mer samt hur vi kan använda det framåt.”

Att verkligen göra skillnad är något som genomsyrar hela samtalet med Monica och besöket på Heljereds förskola. Vars och ens insatser är betydelsefulla liksom en ständig medvetenhet om varför vi gör det vi gör.

Marie Eriksson
Verksamhetsutvecklare