Translate

Use Google to translate the web site.
We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Rum som skapas och omskapas

På Regnbågens förskola i Mölndal är den pedagogiska miljön alltid ett prioriterat område. Rummet skapas och omskapas gång på gång i ett nära samspel med det barnen förmedlar och visar nyfikenhet för. De arbetar för en utmanande miljö som får barnen att mötas.

Regnbågens förskola består av tre barngrupper och sju pedagoger som huserar i två gula trähus i en trädgård mitt i Krokslätt. Förskolan är inspirerad av Reggio Emilias filosofi och pedagogerna tar sin utgångspunkt i barnens fantasi och kreativitet när de formar verksamheten.

Förskollärare Emeli Stenvall möter mig i dörren in till Lilla Regnbågen som är gruppen med förskolans yngsta barn. Det är stilla då många barn sover ute i sina vagnar eller är nyvakna. Trots att barnen för tillfället inte är i aktivitet ser jag processer som är påbörjade eller som lockas till att sättas igång vart jag än vänder blicken. Pedagogerna har dukat upp och förberett miljön och tillvaratagit förmiddagens påbörjade processer exempelvis i form av byggen. Miljön är utformad så att det finns ett flertal olika stationer för barnen att möta.

Pedagoger på Regnbågen

Efter en stund får jag även träffa barnskötare Golalai Abdali. Hon berättar om Regnbågens historia och pedagogernas process för att närma sig ett medvetet förhållningssätt och arbete med den pedagogiska miljön. Grundtanken handlar om att skapa mötesplatser, där det kan ske möten mellan människor och möten mellan människor och material.

Stationerna kan på olika sätt berika och utmana barnens lärande både i inomhusmiljön och ute på gården. Rum som är tydliga blir tydliga för barnen och skapar trygghet. På regnbågen ses barnen som kompetenta och pedagogernas barnsyn och kunskapssyn avspeglas i miljön och i förhållningssättet där pedagogerna är lyhörda och reflekterande i kunskapssökandet tillsammans med barnen.

”Det var helt klart en process att komma igång med det här arbetssättet” berättar Golalai. Inspirationen har de fått genom utbildningar, föreläsningar och studiebesök på förskolor som arbetar utifrån Reggio Emilias filosofi på olika sätt. Till slut så vågade de sätta igång i praktiken. ”De två första åren var det svårt, vi trevade oss fram och det tog tid att landa i ett gemensamt tänk. Vi behövde stanna upp då och då, kanske till och med backa och se till att alla var med på tåget.” ”När vi väl fick stationstänket att fungera så startade det ett fint flöde för barnen.”

Lilla Regnbågen, Foto: Marie Eriksson

Uppdukat för möten

Jag känner själv nyfikenhet att utforska när vi går runt i de olika rummen. Det finns många intryck att ta in, men jag upplever inte att de är påträngande. Det finns en öppenhet i rummen men det går ändå att ta in varje del för sig. Ljusbordet lockar med transparent material i olika färger, på ett bord finns kakelplattor och tuschpennor. Det finns vattenfärger och med stora papper uppsatta på väggen. I en hörna möter byggmaterial bondgårdsdjur vid en spegel som ger leken och konstruktionen olika perspektiv.

Min blick faller på golvet där ett ljusspel av geometriska former syns. Pedagogerna har utnyttjat en glasruta mellan rummen där plexiglasformer ger färgat ljusgenomsläpp med hjälp av en liten spotlight. De arbetar medvetet för att använda rummens fulla potential. Till exempel kan barn som blir nyfikna på det färgade ljuset och transparens utforska vidare vid ljusbordet. 

Prismor, Foto: Marie Eriksson

Stora Regnbågen

Vi går uppför trappan som tar oss vidare till stora Regnbågen för 3-5åringar. Det första som slår mig när jag kommer uppför trappan är hur mina sinnen direkt kopplas på. Jag hör svag musik, jag ser ett spännande ljussken en bit bort och det finns saker som lockar mig att sträcka ut handen för att känna. Även här är det uppdukat för möten och för att olika saker ska kunna ske. 

Stora Regnbågen, Foto: Marie Eriksson

Två barn berättar att de vill visa något. De tar med oss till en skapelse som är så lång att den är på väg ut ur rummet. Det är den stora magiska båten förklarar barnen. Det är en process som pågått under en tid och som involverat flera olika barn i olika omgångar. Emelie och Golalai trycker på vikten av att de verkligen tror på barnen och deras kompetens. ”Barnen lär sig att hantera saker som limpistol bara vi tror på dem och ger dem chansen. När spår efter barnens lekar och processer lämnas kvar i miljöerna ger det en signal om att: Det som ni gör är viktigt för oss” 

Skapande, Foto: Marie Eriksson

Det är en ständig process att underhålla levande lärmiljöer. Pedagogerna funderar hela tiden över hur olika delar av miljön väcker barnens intresse och varför den gör det – eller inte gör det. De tittar på vad som kan läggas till och tas bort. Och de gör det i kommunikation med barnen vars tankar och idéer involveras i de förändringar som görs exempelvis när de möblerar om och tillför material.

Barnen blir på det sättet vana att svara på djupare frågor som kan skapa inflytande och delaktighet. ”Vad blir du inspirerad av?” ”Hon gjorde runt och då ville jag också göra det” Pedagogerna ser att deras sätt att kommunicera visar sig i barnens möte med varandra. Barnen uttrycker att de inspireras av varandra snarare än att de härmar.

Vad är hemligheten?

Med nyfikenhet kommer man långt menar Golalai och Emeli. Liksom en vilja att komma vidare i kombination med en medvetenhet om att processer tar tid. Samarbete gör en organisation mindre sårbar och att de lyckats få till storarbetslagsstrukturen ser de som en gynnsam faktor. Det är viktigt att nya kollegor får ta den tiden de behöver för att läsa in sig, prova och bli en del av arbetssättet. Introduktionen av olika material är betydelsefull. De har börjat med en liten mängd material och sen byggt på. Som pedagoger har vi fått träna oss på att hålla ut och inte tappa tålamodet i uppstartsfasen.

Bygg, Foto: Marie Eriksson

Byggrummet är för tillfället som en stor fantasivärld där barnen utmanas med olika material och i mötet med varandra runt det. Lekarna förflyttar sig också exempelvis till bokvrån som blivit en plats både för läsning och fantasilek. Byggrummet sjuder av aktivitet, lek och kommunikation. För en del barn är undersökandet av materialet det viktigaste, för andra är leken som tar vid när bygget är klart det som betyder mest.

På Regnbågen lyfts vikten av en mångfald av möjligheter i barnens bygg- och konstruktionsmiljö. Det finns många olika material med olika egenskaper och materialet är välsorterat och lättillgängligt. Ytterligare kreativa möjligheter ges genom att det finns utrymme att bygga i olika nivåer på golv, hyllor och bord. Då barnen skapar ritningar, utforskar och bygger kan de få kännedom om olika tekniker, material och matematik. De får bland annat upplevelser kring stabilitet, balans och hållfasthet. Att barnens byggen får stå kvar för vidareutveckling under hela veckan gör att de kan fortsätta sina processer och utveckla dem vidare. Nya dimensioner tillförs bland annat med hjälp av projektorn.

Dokumentationen finns nära barnen

I byggrummet liksom vid de andra stationerna finns det dokumentation i form av bilder och text. Dokumentationens närhet till barnen och deras processer ger inspiration och utmanar dem vidare. På Regnbågen är det viktigt med närvarande pedagoger som ser och hör vad som sker vid stationerna. Med hjälp av ytterligare dokumentation kan de synliggöra lärprocesser tillsammans med barnen. Byggstationen ute på gården visar också levande och pågående processer och med hjälp av dokumentation kan inomhusmiljön och utomhusmiljön berika varandra. 

Utebygg, Foto: Marie Eriksson

Under mitt samtal med Emeli och Golalai är det påtagligt hur de hela tiden lyfter sina kollegor och varandra likväl som barnen. De trycker på att deras resa möjliggjorts genom att allas kompetenser tagits tillvara och vikten av att driva det här arbetet tillsammans. På Regnbågen lyfter de potentialen i varje människa liksom i varje rum och material. Pedagogerna fokuserar på de resurser och möjligheter de har.

Besöket på Regnbågen innebär att jag verkligen på allvar får uppleva begreppet ”miljön som den tredje pedagogen” En miljö som lockar till sig barnen, samlar dem och får dem att mötas. Miljön ger barnen utmaningar och ställer frågor till dem, men den ger dem inte svaren direkt. Den uppmuntrar barnen att undersöka, samarbeta, testa och kommunicera.

Pedagogerna på Regnbågen beskriver hur arbetet med miljön ständigt pågår. Rummet som den tredje pedagogen skapas och omskapas gång på gång i ett nära samspel med det barnen förmedlar och visar nyfikenhet för. Jag får en känsla av att på Regnbågen är den pedagogiska miljön en fullvärdig kollega, en kompetent pedagog som de tar på allvar, lyssnar till och samspelar med.

Marie Eriksson
verksamhetsutvecklare

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    Vänligen verifiera att du inte är en robot

    300

    Dela på:

    Senast uppdaterad 2017-10-20 13.06