Förskolans lärmiljöer i fokus

I oktober 2016 deltog Gärdesängens förskola tillsammans med alla Mölndals förskole- och skolverksamheter i studiedagen; Mölndal delar. En dag fylld av gemensam inspiration, workshops och efterföljande reflektioner. Dessutom invigdes Pedagog Mölndal denna dag.

Studiedag, reflektion, aktion

Under eftermiddagen fick alla förskolor gemensamma frågor som stöd i reflektionsarbetet för att kunna fundera på hur den pedagogiska miljön påverkar barns lärande och utveckling. Jag fick möjlighet att vara med en stund som en fluga på väggen då pedagogerna på Gärdesängens förskola dök ner i några av frågeställningarna. Samtalen rörde sig mycket om:
Hur kan barnen påverka sin vardag i miljön?
Vad är skillnaden mellan synlig och osynlig miljö?
Vågar vi tillåta kaos? För- och nackdelar? Vilka material utmanar vi barnen med?

En glimt in i reflektionerna

Pedagogerna började med att nysta i sin syn på kaos. Vad är kaos för mig? De resonerade runt att kaoset många gånger finns inne i oss vuxna, men när vi tittar på barnen så har de en annan upplevelse av situationen. Barn kan ha olika upplevelser om vad som är kaos och det som är en lekfull kreativ miljö för en grupp kan upplevas kaotiskt av andra. Pedagogerna reflekterade kring hur de kan titta på detta vidare i både gruppindelningar och utformning av miljön så att olika barns behov möts.

Utmaningar och åtaganden

Reflektionerna på Gärdesängen rörde sig mycket runt att medvetet ta in material som utmanar barnen vidare. För att det ska bli möjligt så behövs det gemensamma fokus och att tillsammans komma till aktion. Pedagogerna ser att de ibland tenderar att låta saker fastna i en idé, framförallt där praktiska faktorer utgör ett hinder. ”Vi kan bli bättre på att kasta oss ut och våga prova.” De pratade om att bygga en kub av träreglar som ett rum i rummet med möjligheter att skapa föränderliga lärmiljöer.

Som en del i studiedagens arbete ingick att sammanfatta lärdomar, slutsatser, utvecklingsområden och åtagande. Ett arbetslag bestämde sig för att ta tag i en praktisk aktion redan dagen efter- att möta barnens musikintresse och påbörja arbetet med att bygga en scen av lastpallar som de så länge haft som idé.

Påbörjad aktion

Efter några veckor har jag vägarna förbi Gärdesängens förskola och blir genast inbjuden i det som tidigare var en stor tom lekhall. Pedagogerna visar och berättar om sina och barnens processer med glöd och engagemang. ”Vi gör det här tillsammans med barnen. Det tar tid, men vi är på god väg.” Scenen av lastpallar är påbörjad och det hänger silvriga discostjärnor i taket.

Med hjälp av vaktmästaren har det nu kommit en stor kub av träreglar på plats. Den är än så länge bara ett tomt skelett men det är full aktivitet runt den nya kuben. Flera barn leker där och de bjuder även in mig i leken. Visst har det hänt saker i miljön. Men framför allt verkar det ha hänt något med pedagogerna och barnen.

Sex månader senare

Samma vecka som pedagog Mölndal firade halvårsdag besökte jag Gärdesängens förskola igen efter att de befunnit sig i sex månaders process kring lärmiljöer. Processer som skett både genom reflektioner och aktioner. Förskollärare Karina Gonzalez möter mig med ett stort leende på läpparna tillsammans med flera barn som är ivriga att visa mig deras förändrade rum. De öppnar dörren under tystnad och jag möter rummet med häpnad. Det här är ett rum som talar för sig själv.

”Från början hade vi egentligen bara en tom lekhall, med ett fascinerande bubblande rör som bytte färg och barn som var intresserade av sång, dans och show” berättar Karina. Nu är det ett rum fyllt av mötesplatser och förändringsmöjligheter. Kuben är klädd i vitt tyg som ger en känsla av inramning. Tyget underlättar projicering så att de kan förstärka rummet och inspirera barnens lekar med hjälp av digitala dimensioner. I hyllan intill finns flera leklådor med olika teman som kan hämtas till kuben.

Barnen får äga sin lärmiljö

Reflektionerna på studiedagen sex månader tidigare landade i vikten av att barnen får äga sin egen lärmiljö att de får vara med och möblera om så att miljön kan möta deras lekar. När barnen ges möjlighet att spara lekar och byggen som de påbörjat kan processer få fortgå och utvecklas vidare. De lyfte att en viktig utgångspunkt i detta är att titta på hur barnen utnyttjar rummen- även små utrymmen som våra vuxna ögon först inte sett som lekyta. På det sättet kan de sen försöka att titta på varje rums möjligheter med hjälp av barnens perspektiv. Kuben är ett konkret exempel på hur barnen kan bli delaktiga och enkelt förändra sin egen lärmiljö från stund till stund.

Bakom röda draperier

Vi har suttit och samtalat en lång stund innan Karina avslöjar att jag inte fått se allt än. Hon berättar att vårdnadshavare blivit inspirerade av deras processer och engagerat sig i att skapa en alldeles magisk miljö i ett litet rum innanför lekhallen. Karina drar dramatiskt isär de röda draperierna så att vi kan kliva in i sagornas magiska värld- ett rum inspirerat av Alice i underlandet.

Tillåtande och nyfikna pedagoger

Karina och hennes kollegor är glada, stolta och entusiastiska. Men också taggade att fortsätta processerna och utvecklingsarbetet. De ser att lärmiljöerna är starkt sammanbundna med pedagogernas förhållningssätt. Det handlar många gånger om att våga vara tillåtande och nyfiken på vart barnen är på väg i sina tankar och handlingar. Här är kommunikationen i arbetslaget av största vikt, att tillsammans vända och vrida på vad vi säger nej till och varför.
 
”Vi har försökt att skapa levande, föränderliga miljöer där det ska finnas närvarande pedagoger som hjälper barnen att möta varandra och miljöerna.” De riktar nu också blicken mot utomhusmiljön avslöjar Karina och låter mig kika in i ett förråd där de börjat samla på sig material för att kunna skapa rum för möten på förskolans gård.

Marie Eriksson