Undervisning i sagans värld

På Ormås förskola finns litteratur och berättelser ständigt närvarande. Varje år beger sig barn och pedagoger iväg på en sagoresa som engagerar och inspirerar till ett lekfullt lärande.

Att öppna dörren till Ormås förskola är som att kliva rakt in i en välkomnande fantasivärld. En grupp med tvååringar finns inne denna dag och visar med stort engagemang sin avdelning Trollet. På väggar och i material finns det små blinkningar till den aktuella temasagan ”Vilda grannar” (Kestere 2019.) Under ett läsår har barnen nu fått lära känna boken och dess karaktärer. Kanin är en av huvudpersonerna tillsammans med ett gäng vilda katter som dyker upp i Kanins trädgård.

Förskollärarna Renata Kovačić och Jasmina Čaušević  Svensson hjälper barnen att visa och berätta om allt roligt som händer på Trollet. Ormås förskola är en av fem förskolor som tillhör Lackarebäcks förskolor i Mölndal där alla är litteraturprofilerade.

Berättelser får liv

På en diplomerad litteraturförskola finns litteratur och berättelser ständigt närvarande i barnens vardag, både i miljöerna och i det som sker. Barnen har alltid en bok nära till hands och det finns gott om platser för lässtunder både inne och ute. Berättelserna får liv på olika sätt med hjälp av projektor, sagopåsar och andra material.

Genom temasagan skapas också fler dimensioner av läsandet. Barnen fördjupar sig i boken under ett helt år och får möjlighet att prata om, skapa, lösa problem och leka kring det som sker i berättelsen. Det finns rekvisita så att barnen själva kan ta roller ur boken, men också miniatyrmaterial där barnen kan leka med karaktärer och material. Barnen på Trollet visar ivrigt en väska där kanin och de vilda katterna bor tillsammans med många spännande saker.

För oss som besökare blir det tydligt vilken inspiration det också ger att sagomiljöer byggts upp i de olika rummen utifrån boken ”Vilda grannar.” Vi fick testa på att åka hiss i en omgjord garderob, smaka på morötter och hälsa på i Kanins hus.

De genomtänkta miljöerna utmanar även till att tänka, skapa och leka bortom bokens ramar. Genom barnens idéer och lekar tar sig berättelsen nya vindlande vägar. Ibland är det pedagogerna som tar initiativ och leder och ibland är det barnen som leder iväg på nya spår där pedagogerna följer med.

Engagerande sagokaraktärer

I Lackarebäcks förskolor får barnen möta både utklädda karaktärer och handdockor.

Dockor är fascinerande, engagerande och får liv i mötet med barnen förklarar Jasmina och Renata.

Det är bra att ha med flera dockor som barnen får möta, då ser man vilka de fastnar för och kan arbeta vidare med dem.
Barnen får också möta livs levande sagokaraktärer. I pedagogernas kapprum på Ormås förskola finns det väldigt mycket mer än ytterkläder och skor. Att kika in där ger en aning om allt spännande som barn och vuxna får uppleva tillsammans i sagans värld. Lekfullheten, glädjen och humorn som barn och pedagoger delar ger en gemenskap och ett engagemang utöver det vanliga menar Jasmina och Renata. Det utgör grunden för att utvecklas och lära tillsammans.

Återanvända, uppfinna, skapa

På Ormås finns alltid tomma burkar och kartonger i olika storlekar tillgängliga för barnen. Det öppna, fria materialet inbjuder till kreativitet och föränderlighet där många idéer kan prövas. Både Jasmina och Renata har tidigare arbetat i förskolor som inspirerats av Reggio Emilias filosofi. Att de tankarna får möta sagoarbetet i litteraturförskolan är för dem en oslagbar matchning.

Delar av en modern telefon, ett par krämburkar och kartong har förvandlats till en gammaldags bakelittelefon med enkla medel.

Telefonen är som hämtad ur en av bilderna i ”Vilda grannar.” Barnen använder telefonen flitigt, både för att ringa, och för andra ändamål i leken.

Renata och Jasmina berättar att de skapar saker både för barnen och med barnen. De visar kaninhuset som de har skapat i en process tillsammans med barnen. Från början var det ett staffli som barnen började leka i och uttryckte att det var ett hus. Då föddes idén att göra Kanins hus som finns på bild i temasagan.

Pedagogerna hade en idé om hur en dörr kunde skapas till kaninhuset, men den fick de lägga åt sidan för att följa barnens initiativ. Barnen hade nämligen egna kreativa sätt att ordna dörrar med hjälp av kartonger.

Musik på olika sätt

På en bild i boken ”Vilda grannar” syns en grammofon och det var tydligen inte helt lätt att förklara för barnen hur en grammofon fungerar. Jasmina, berättar att de ville att barnen skulle få uppleva och erfara vad en grammofon är. För några tior lyckades de få tag på både grammofon och tillhörande skivor för att tillsammans kunna uppleva och utforska.

Först fick grammofonen stå i ett hörn och barnen fick träna på att den måste hanteras med stor försiktighet för att skivorna inte ska bli repiga.

Och det fixade de såklart, som allt annat! Säger Renata med ett stort leende.

I början var barnen väldigt konfunderade över vart ljudet kom ifrån. De kunde höra Pippis välbekanta röst, men de såg henne inte. Idag är barn så vana vid att ta del av musik via youtube och grammofonen blev ett medel för att lyssna på musik utan bilder menar Renata och Jasmina. Även pedagogerna fängslades av grammofonen. -Jag tappade nästan andan av hur fint det var med det där knastrande ljudet berättar Renata.

Olika medier

På Ormås förskola använder man en mångfald av medier tillsammans med barnen. Lärplattor och projektorer ger fler dimensioner av mötet med musik, film och bild. I samlingsrummet finns en stor härlig matta som inbjuder till både rörelse och lugnare stunder och på väggen finns ett tyg uppspänt för projicering.

De har även en klassisk CD-spelare som barnen själva kan manövrera och som levererar musik i vått och torrt, även vid tillfällen då nätet krånglar. Pedagogerna ser det också som ett hållbarhetstänk att använda CD-skivor som annars skulle ligga bortglömda i ett hörn.

Tärningen

Efter demonstration av grammofonen tar en flicka fram en stor tärning med QR-koder på varje sida. Fler barn sluter genast upp när hon kastar tärningen och berättar att ”det blev den ljusblå”. Hon tar iPaden och säger ”själv.” Hon vet precis hur skanningen går till och när musiken startar upp så lägger hon plattan på tärningen med bildskärmen neråt. Det är en rutin som barn och pedagoger skapat tillsammans, för i denna stund är det musiken och rörelsen som är i fokus och inte bilden. Varje sida på tärningen leder till olika typer av musik som lockar till rörelse. 
-Ja här kan man inte påstå att digitalisering handlar om att barn sitter stilla med en iPad säger Jasmina mitt i dansen tillsammans med barnen. Renata förklarar att det inte handlar om materialet i sig, utan om den närvarande pedagogen.

Text: Marie Eriksson
Foto: Anders Eriksson