Transspråkande i förskolan

På Krokslätts förskola tillvaratas alla språk och uttryckssätt på olika sätt i miljöer, lekar och i den vardagliga kommunikationen tillsammans med barn och vårdnadshavare.

Förskollärare Cecilia Vikstrand arbetar med utveckling på olika sätt på Krokslätts- och Högalidens förskolor. En hjärtefråga för henne är interkulturellt arbete och transspråkande. Intresset har funnits länge men det fördjupades ytterligare när hon tillsammans med sin kollega Amanda Gelsi läste en kurs om interkulturalitet på Göteborgs universitet.
-Ett interkulturellt förhållningssätt innebär att möta människor utan förutfattade meningar och med en öppen och nyfiken attityd. Det hänger tätt samman med transspråkande som bygger på att tillvarata alla språk och uttryckssätt som finns i gruppen så att barnen får använda alla sina språkresurser.

Alla barnens språk i leken

På Krokslätts förskola finns många språk representerade i barngrupperna och det tillvaratas till en resurs som blir språkberikande för alla barn. Cecilia visar oss runt på avdelningen Fingerborgen där barnen för tillfället har ett stort intresse för hästar. Barn och pedagoger har tillsammans lärt sig ordet häst på olika språk och orden sitter uppsatta i lekmiljön som en påminnelse till både vuxna och barn om att använda och erfara olika språk i vardagen. Det blir ett sätt för hela barngruppen att få erfara olika språk och för varje barn att få använda sitt modersmål.

Cecilia berättar hur det blivit allt tydligare att barnen leker över de språkliga gränserna och de möts i kommunikation oavsett vilket språk som talas. De hänger på i varandras lekar med hjälp av det konkreta materialet. Även TAKK och bildstöd finns till hjälp i kommunikationen.

Barn som får använda alla sina språk utvecklar vart och ett av språken mer.

I avdelningens affärs- och restaurangmiljön finns pengar från olika länder, en meny från hela världen med foton på maträtter från barnens olika hemkulturer. Det finns också kokböcker att inspireras av i leken.
-Här har vi utgått ifrån de länder och språk som just nu finns representerade i barngruppen och vi har tagit hjälp av vårdnadshavare för att kunna koppla det till barnens vardagskultur.

Projekt med jagböcker

För att ta tillvara varje barns hemkultur och stärka identitet och lyfta olikheter på ett positivt sätt så arbetar de också med ”jagböcker”. Projektet har genomförts tillsammans med barn och vårdnadshavare som har fått hem enkla frågor som de svarat på med fotografier:

• en viktig dörr
• en viktig person
• en viktig sak.

De här tre enkla bilderna förstärkta med nyckelord på svenska och modersmålet utgör grunden för varje barns jagbok som nu samlats tillsammans med avdelningens övriga böcker i läshörnan.
-Vilka samtal det blir, säger Cecilia. Vi har sett att det här leder till en lust att berätta hos barnen både på förskolan och hemma, vilket lockar till samtal på barnets alla olika språk. När vi får något konkret att prata om på det här sättet så leder det också till en större begreppsförståelse hos barnen och en större förståelse för olikheter.

Kommunikation med vårdnadshavare

Att engagera vårdnadshavare i skapandet av jagböckerna blev ett sätt att kommunicera och skaparelationer.
-Vi har länge utgått ifrån ett relationellt arbetssätt på Krokslätts förskola och det ger naturliga kopplingar till ett interkulturellt perspektiv.

Att bygga upp en förtroendefull relation med vårdnadshavare kräver extra uppfinningsrikedom när vi inte talar samma språk. Cecilia och hennes kollegor tar mycket hjälp av foton som blir en mötesplats för kommunikation.

Många gånger skickar pedagogerna ett foto med en kort text till under dagen så kan vårdnadshavare med hjälp av översättningstjänster läsa texten och få en liten inblick i någon liten del av det barnet fått erfara på förskolan. Det kan sedan utgöra grunden och bidra till gemensam förståelse när barnet hämtas.
-Vi kommer långt med ambitionen att kommunicera menar Cecilia. Även om vi inte alltid lyckas förstå varandra helt så är alla tacksamma för försöket. All kommunikation är bra och att vi behöver hitta många olika sätt att kommunicera.

Text: Marie Eriksson
Foto: Anders Eriksson