Åttorna sprider skräck i Mölndal

Mölndal har fått nästan 700 nya skräckförfattare – varav flera redan har blivit publicerade! Nu finns Åttologin, en skräckantologi av Mölndals åttondeklassare, att låna på biblioteket.

Hej, Madeleine Bäck heter jag och jag skriver otäcka böcker för barn och unga! Vecka 42 kommer jag till er i Mölndal för att lära er hur man gör och för att hjälpa er på vägen med er Åttologi!

Den hälsningen skickade skräckförfattaren Madeleine Bäck till åttondeklassarna i Lindome inför författarbesöket som blev startskottet på årets Kulturgaranti-aktivitet för årskurs 8 – att skapa en egen antologi, eller novellsamling.

Sagt och gjort, en måndag i oktober klev hon in i åttornas klassrum på Almåsskolan, fast besluten att sprida entusiasm bland ungdomarna.

Jag ville visa att det är möjligt för alla att författa. Jag ville ge eleverna verktyg för att komma igång och för att bygga en spännande historia. Plus erbjuda lite tips och tricks som är specifika för skräckgenren, säger hon.

Det främmande är skrämmande

Madeleine började workshopen med att ge eleverna grundläggande kunskaper om skräck och hur det funkar att skrämmas. Sedan fick de bygga en synopsis för sin historia, eller ett skelett som hon kallar det. De pratade om hur man startar historien, rätt in i händelsen, och hur man kan beskriva känslor genom att beskriva hur kroppen reagerar istället för att skriva ”han blev rädd” eller ”hon blev arg”. Det som författare kallar för gestaltning.

Linn Bergsten och Ida Ivarsson, som går båda i åttan på Almåsskolan, är imponerade av författarbesöket och fick med sig många värdefulla erfarenheter från workshopen.

Jag lärde mig jättemycket om skräckskrivande och fick många tips som jag kunde använda när jag skrev novellen sen. Till exempel att man kan använda vardagliga karaktärer som barn och främlingar och göra dem läskiga, säger Ida.

Linn tog fasta på Madeleines tips om att man ska lita på djuren i en skräckberättelse – att de ofta försöker varna en. Huvudpersonen i hennes novell Den röda jackan blir illa till mods av en mystisk främling på bussen och känslan förbyts i ren och skär skräck när hen kommer hem och möts av sin katt som beter sig mycket underligt. Snart står det klart att främlingen från bussen inte bara är mystisk utan rentav galen och dessutom har tagit sig in i deras hem.

Jag fick idén från ett annat av Madeleines tips, att man ska skriva något man själv är rädd för så att man kan beskriva känslorna. Då kom jag på att jag skulle skriva om att bli förföljd och att en okänd människa tar sig in på en plats där man egentligen ska känna sig trygg, berättar Linn.

Utgå från det välbekanta

Linn valde att skriva sin berättelse i förstaperson för att det gjorde det lättare att beskriva vad personen såg och kände. Ida, som hade använt det perspektivet innan, ville testa att skriva i tredjeperson och upplevde att hon då lättare kunde beskriva vad andra personer gjorde.

I Idas novell 20:52 hamnar huvudpersonen Nina i en skräckinjagande situation då den helt vanliga bilresan hem i sällskap av en irriterad mamma plötsligt förvandlas till en mardrömsfärd med övernaturliga inslag.

Jag hämtade miljön från en bilresa som jag ofta åker. Försökte se den framför mig och tänka mig in i vad jag själv skulle ha tyckt var läskigt. Sedan försökte jag beskriva det målande och dra ut på berättelsen trots att den utspelar sig under väldigt kort tid, förklarar Ida.

Svårast att bli färdig

Egentligen skulle det ha blivit en stor bokrelease när boken kom från tryckeriet men på grund av pandemin fick eleverna hålla tillgodo med bokutdelning och fika i klassrummet. Och inte minst en videohälsning från en strålande glad och stolt Madeleine Bäck.

Jag är superimponerad alltså! Herregud, vilka texter ni har fått fram. Det gör mig både glad och stolt och också rädd – och det är ju fantastiskt för det var ju det som var hela poängen med den här övningen, eller hur! utbrister hon i sin hälsning.

Några ungdomar sitter i sina skolbänkar och tittar på en filmduk

Madeleine passar även på att skicka med ytterligare tre råd till de nyblivna författarna:

  1. Att läsa (eller lyssna på) många böcker
  2. Att skriva för sin egen skull
  3. Att bli klar!

Det var väldigt skönt att hon tog upp det där med att bli klar så att man förstår att de som skriver böcker på riktigt också har svårt med avslut, säger Ida

Just den här gången hade hon själv inte några problem att bli klar med novellen men tycker det är svårt när man skriver längre texter. För hennes del var det svåraste att få till en början där det var läskigt direkt – och trappa upp så att det blev ännu mer läskigt sen.

Linn skrotade tre noveller under projektets gång för att hon inte blev nöjd med slutet. När hon väl kom på ett slut skrev hon ihop en hel novell två dagar innan det var dags för inlämning. Och den kom sedan med i boken.

Inspiration och mersmak

Alla Mölndals 695 åttondeklassare har fått skriva varsin novell under Kulturgarantiaktiviteten men alla kunde förstås inte få plats i boken. Därför valde lärare och skolbibliotekarier ut en novell från varje klass som skulle publiceras.

En hög med boken Åttologin samt en stor framsidesbild av boken.

Ida och Linns noveller kom med i boken och de tycker båda att det är roligt att se sina texter i tryck i boken som numera finns att låna på stadsbiblioteket. Och de är båda väldigt nöjda med författarbesöket.

Det var jätteroligt och spännande att höra om Madeleines författande och böckerna hon skrivit! Framför allt att hon skriver skräck på ett vardagligt sätt så man känner igen sig i många av situationerna. Jag blev sugen på att läsa hennes böcker och väldigt taggad på att få komma igång och skriva, säger Ida.

Hon är helt säker på att hon kommer skriva mer framöver, även om det kanske inte blir just skräck. För Linns del blir det nog inga fler böcker efter Åttologin, tror hon:

Jag kommer nog bara att skriva i skolan. Men det var ändå en kul idé att inte bara få en skoluppgift utan att få träffa Madeleine och göra en hel grej av det. Det blev väldigt intressant!

Även Madeleine Bäck är nöjd med besöket och önskar att hon hade fått en lektion till med klasserna.

Det var så roligt att handleda dem, säger hon. Jag undrar nästan om det var jag som lärde mig mest av alla!

Victoria Eriksson

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Dela på:

    Senast uppdaterad

    Missa inget, prenumerera på våra artiklar

    Hantera prenumeration

    Artikelarkiv