Lära med lera

"Ämnet är vänskap, men så ska ni plocka in ett skolämne också. Man ska kunna lära sig något av filmen ni skapar." Instruktionen kommer från Linda Ivarsson, filmpedagog på kulturskolan, och deltagarna på animationskursen under Mölndal delar 2018 är inte sena att hoppa på.

Så snart Linda och hennes kollega Noko har gått igenom grunderna för filmredigeringsprogrammet Stop Motion Studio skuttar deltagarna, 28 pedagoger från Mölndals förskolor, grundskolor och kulturskola, upp från sina stolar och samlas runt bordet med lera och bakgrundsark. Snabbt plockar de med sig lerklumpar i rött, gult, grönt, svart, brunt, vitt och rosa till sina arbetsstationer där ipads står uppställda i stativ.

Det här är en jättebra övning i både tålamod, samarbete och kreativitet, säger Noko Zaire, som är med och leder workshopen.

I vanliga fall åker han och Linda runt bland Mölndals grundskolor och lär ut animation i årskurs 3, som ett led i stadens kulturgaranti. Det brukar vara mycket uppskattat och så även idag, när det är kollegialt lärande som står på schemat under skolförvaltningens studiedag Mölndal delar.

Illustrera ett skolämne

Anders från Bosgårdens pedagogiska enhet har skapat animerad film förut men tycker att Stop Motion Studio verkar ha mycket fler möjligheter och roliga funktioner. Idag har han och kollegan Ida valt att plocka upp ett tema som är välbekant på Jungfruplatsens och Jungfrustigens förskolor. Där har de läst sagan Hej Ruby  för barnen och nu har de återskapat karaktären Ruby i lera. Ruby har fått sällskap av en liten pingvin som gärna vill fånga en fisk men inte lyckas riktigt.

Fokus i vårt arbete just nu är språket, förklarar Ida. Det illustreras i filmen av att pingvinen vill be Ruby om hjälp med att fånga fisken, men det blir något av en utmaning när de inte talar samma språk.

Röst och effekter

Frida, Daniel och Håkan, som jobbar som musik- och instrumentallärare på kulturskolan, kallar sin film Jazzattack och de har skapat ett litet tremannaband av lerfigurer som fått inta filmscenen.

Kolla på den här, visst syns det att han har fått feeling? säger Frida och pekar på en kontrabasspelare med härligt avslappnad uppsyn.

Ljudet spelas in separat, efter att alla bildrutor är fotade. Ljudinspelningsverktyget i Stop Motion Studio är utformat som så att när man tryckt på Record så spelas filmen upp samtidigt som man spelar in ljudet. Då kan man hela tiden se var ljudet hamnar i filmen.

Går filmen för fort, så man inte hinner säga allt man vill, kan man förlänga en bildruta genom att pausa den och dra ut den så länge som det behövs, förklarar workshopledaren Linda. Då står figurerna stilla en stund medan samtalet pågår.

Frida kommer tillbaka från ljudinspelningen med sin saxofonväska i handen. Ska man göra en film om ett jazzband, får man göra det ordentligt!

Eftersom Frida redan hade tillgång till betalversionen av Stop Motion Studio kunde hennes gäng lägga in credits efter filmen och skapa en titelruta, medan övriga deltagare skriver filmtitel och eftertext på papper som de lägger framför kameran

Betalversionen kostar 55 kronor och då får man visserligen tillgång till fler effekter, men filmpedagogerna Linda och Noko tycker att man klarar sig bra med gratisversionen också.

Hundratals bildrutor

Vid en av stationerna upptäcker deltagarna plötsligt att det börjar bli ont om tid att få till bild och ljud. De har skapat figur efter figur, så att ett helt menageri av djur trängs mot den blå bakgrunden. En älg, en orm, ett par elefanter och en fågel är bara några av djuren som ska få figurera i historien.

Nu är det dags att börja spela in själva handlingen och det är många bildrutor som ska skapas, ett par hundra stycken bara för att få ihop till en minut spelfilm.

Anpassning för yngre barn

Det här kommer att bli Guldpalmen, hörs ett glatt utrop från bordet intill där ett gäng spöken har placerats mot en bakgrund föreställande en dimhöljd och dunkel skog.

Spökgänget, som kommer från Pepparedsskolan och Gärdesängens förskola, skrattar så tårarna rinner när de lyssnar på sin egen ljudinspelning. Lite av skrattet har kommit med i själva filmen också, inser de, men de bestämmer sig för att låta det vara kvar.

Det här har varit jätteroligt och det är säkert något vi kan ta med oss in i undervisningen, åtminstone bland barnen som är lite större, nio-tio år eller så, säger Siv och Helena från Pepparedsskolan.

Deras samarbetspartner för dagen, Linnéa från Gärdesängens förskola, vill introducera filmskapande redan för de små barnen. Jag tänker att vi kan börja med andra typer av figurer än lerfigurer. Lego kanske, funderar hon.

Dagens film är de alla tre mycket nöjda med under omständigheterna. Vi får hoppas att alla som ser den skrattar lika mycket som vi har gjort!

Victoria Eriksson
Kommunikatör på kulturskolan